Klassisk polsk musik är erkänd och respekterad. Vid sidan av mästaren Chopin har även storheter som Krzysztof Penderecki, Karol Szymanowski, Wojciech Kilar och den nyligen bortgångne Stanisław Skrowaczewski satt Polen på den internationella klassiska musikkartan. Men det finns ett parallellspår i den polska musikexporten som inte är lika omtalat – den polska jazzen. Två två polska namn som på ett extraordinärt sätt lyckats etablera sig i den internationella jazzeliten är Eddie Rosner och Krzysztof Komeda.

Redan före andra världskriget började man i Europa anamma musiken från de amerikanska sydstaterna, och en av dem som lyckades skapa sig en position i europeiska jazzkretsar var trumpetaren Adolf ”Eddie” Rosner –”the white Louis Armstrong”, född i Berlin i en polsk-judisk familj.

Han var en begåvad musiker som egentligen var konservatorieutbildad violinist, men senare bytte till trumpet, som sedan blev hans huvudinstrument.

Rosner, som var född 1910, var en man med ”nio liv”. I slutet på -30-talet tvingades han av politiska skäl lämna sin plats som trumpetare i Weintraubs Syncopators och såg sig då nödsakad att lämna Tyskland (”För en jude som jag fanns det i Tyskland inga möjligheter att spela jazz – det hjälpte inte ens att jag hette Adolf”). Han flydde till Polen och lyckades skapa en stabil plattform med bl.a. eget band och egen jazzklubb i Łódż – Chez Adi.

Storband i Białystok

1939 var det åter dags att fly undan nazismen och han startade då ett omåttligt populärt storband i Białystok (som på den tiden tillhörde vitryska sovjetrepubliken). Bandet blev så känt att det upphöjdes till officiellt sovjetiskt storband, man turnerade och spelade in skivor under och efter andra världskriget – till nästa politiska bakslag. Trots de enorma framgångarna i Sovjetunionen hamnade han efter kriget på Stalins svarta lista och skickades till arbetsläger i Gulag där han satt i flera år.

Efter frigivningen försökte Rosner sig på en come-back i Berlin, men tiden hade sprungit ifrån honom och hans musikstil, och han lyckades aldrig etablera sig på de nivåer han tidigare varit. Han dog 1976 i Berlin utan vare sig karriär eller pengar – ett tråkigt slut på ett enastående jazzliv.

Pianisten från Poznań

En annan representant som satte den den polska jazzen på kartan är den nydanande pianisten Krzysztof Komeda. Han föddes i Poznań 1931 som Krzysztof Trzciński och började tidigt spela piano. Hemmet var burget, pappan jobbade på bank, och föräldrarna hade musikaliska ambitioner för sonen som blev antagen till musikkonservatoriet i Poznań redan vid åtta års ålder.

Planerna på en musikkarriär grusades dock av andra världskrigets utbrott, och för att undkomma de tyska anfallen mot Poznań flyttade familjen till Cęsto-
chowa, där den unge Krzysztof fick privatlektioner i pianospel. Efter krigsslutet blev fadern bankdirektör i Ostrów Wielkopolski.

Under skoltiden spelade Krzysztof i flera olika konstellationer, tills han av bekanta inbjöds till Kraków för att spela i den undergroundmiljö dit jazzen under Stalineran förvisades. Den här epoken i polsk jazz kallades allmänt för katakombperioden, musikerna fick träffas på diskreta platser, i små lägenheter och källare för hemliga jam sessions eftersom jazzmusiken inte var sanktionerad av staten. Under den här tiden bildades bandet Melomania, som bröt ny mark i hemliga rum.

Parallellt började Krzysztof nu studera medicin i Poznań och examinerades som öron-näsa-halsläkare 1956. I slutet på 50-talet kom ett successivt tilltagande politiskt töväder, och jazzen blev allmänt mera respekterad som musikform. Trots att man nu inte längre behövde gömma sig i källare och lägenheter tog sig Krzysztof Trzciński artistnamnet Krzysztof Komeda, eftersom sjukhuset hade synpunkter på att han, lika ofta som han jobbade, var ute och spelade jazz – man ville inte att de två rollerna skulle sammanblandas.

Alltmer känt jazznamn

Krzysztof Komeda blev ett alltmer känt namn i det officiella polska musiklivet, och när jazzfestivalen i Sopot invigdes för första gången 1956 deltog han med sin nystartade Sekstet Komedy där bl.a vibrafonisten Jerzy Milian och saxofonisten Jan Ptaszyn Wróblewski – båda stora namn i polsk jazz – ingick.

1957 gav Komeda en konsert i Łódż med sin sextett, och uppsöktes dagen efter av filmstudenten Roman Polański som undrade om Komeda kunde skriva musik till hans första film Dwaj ludzie z szafą (Två män och en garderob). Detta blev början till ett för Komeda livslångt samarbete de två emellan.

Komeda skrev musiken till så gott som alla Polańskis filmer under de följande tio åren. Ibland använde sig av svenska musiker – tenoristen Bernt Rosengren och trummisen Rune Carlsson har båda medverkat i dessa sammanhang.

Egen stil

Musikerkollegor har beskrivit Komeda som en lågmäld och tystlåten man med stor auktoritet som trots sin fåordighet kunde förmedla till orkestermusikerna hur han ville se sina kompositioner framförda. Enligt trumpetaren Tomasz Stańko var Komeda en självklar centralgestalt i det dåtida jazzlivet i Polen. Han hade så småningom lämnat läkar-
yrket för att musicera på heltid. Influenserna var från början Modern Jazz Quartet, Gerry Mulligan och Miles Davis, men successivt utvecklade Komeda sin egen stil, och blev alltmer efterfrågad på den internationella jazzscenen. Prag, Moskva och inte minst Skandinavien besöktes ofta.

I Stockholm hade Komeda en stående inbjudan på jazzklubben Gyllene Cirkeln på Sveavägen, och lika efterfrågad var han på Montmartre i Köpenhamn.

Rosemarys baby

Samarbetet med Roman Polański hade hjälpt Komeda till framgångar både musikaliskt och ekonomiskt, och 1968 bjöds han till Hollywood för att jobba med musiken till Polańskis legendariska film Rosemarys baby.

Under en ledig kväll hade filmteam-
et en fest ute i naturen i Hollywood Hills och Komeda blev under ett vänskapligt ”bråk” knuffad utför en sluttning av författaren Marek Hłasko som ingick i gruppen runt filmteamet. Polański beskriver i sina memoarer att Komeda föll så illa att han slog i huvudet och ådrog sig en hjärnblödning, blev medvetslös och hamnade snabbt i koma. Läkarna i Los Angeles hade ingen möjlighet att åtgärda tillståndet, och Komeda transporterades med ambulansflyg hem till Polen åtföljd av sin fru Zofia. Han dog i Warszawa 1969 utan att ha återfått medvetandet.

Under sin korta karriär skrev Komeda musiken till över 70 filmer, och trots att det endast getts ut en handfull skivor under hans namn är han en nyckelperson i utvecklingen av modern polsk jazz. Det mest kända albumet med Komedas musik Astigmatic har hyllats alltsedan det släpptes och håller enligt jazzkritiker fortfarande en position i den moderna polska jazzhistorien. Nyinspelningar av Komedas musik görs fortlöpande och en de mera intressanta tolkningarna gjordes för några år sedan av den numera bortgångne Tomasz Stańko.

För den intresserade – kunskap i polska krävs – rekommenderas dokumentärfilmen Krzysztof Komeda som hade premiär i Polen i april 2020. Där tecknas ett porträtt av personen och musikern Komeda, med flera intressanta intervjuer bl.a. med Roman Polański, Andrzej Wajda, studiekamrater, musikkollegor och medlemmar från familjen Trzciński-Komeda.

För den som vill veta mer om Adolf ”Eddie” Rosner rekommenderas utöver redan publicerad artikel i Bulletinen även filmen ”The jazzman from Gulag”.

Båda filmerna finns på internet.

Einar Persson

Källor:
Stuart Nicholson: Krzysztof Komeda, The lost leader
Pickhahn/Preisler: Von Hitler vertrieben, von Stalin verfolgt
Wikipedia