Radoslaw Sikorski lämnar den polska politiken.
Foto: Wikipedia.
Förre utrikesministern och talmannen Radosław Sikorski lämnar den politiska scenen. På måndagen meddelade han att han inte ställer upp i höstens parlamentsval.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Kommentarerna från det egna partiet, det liberalkonservativa regeringspartiet PO (Medborgarplattformen), är talande. Alla är förvånade och alla framhåller att det är hans eget beslut.
Men det är inte världens undergång, säger försvarsminister Tomasz Siemoniak.
Ett manligt beslut som tagits för Polens bästa, säger justitieminister Borys Budka.
Alla understryker att Sikorski absolut skulle ha kommit in i parlamentet om han ställt upp. Hans beslut därför är än mer ”patriotiskt” eftersom hans inblandning i avlyssningshärvan kunde blivit en belastning för partiet.
Inte heller den nya talmannen Małgorzata Kidawa-Błońska beklagar hans avgång.
Man talar om Sikorskis stora insatser för polsk politik och understryker att han tog sitt beslut ”självständigt” – och att man måste respektera detta beslut.
Jo vars. Och det må vara så att han fattade sitt beslut själv. Men alla som följt hans karriär vet att Sikorski var en ensamvarg som konsekvent inte deltog i några fraktioner och intriger. Han kompenserade det med sin kunskap och sin obestridliga politiska och diplomatiska talang. Men han var en nagel i ögat på många: kunnig, kultiverad, självsäker om än lite uppblåst, välbärgad och internationellt känd och erkänd. Det var en alltför bra kombination och man kunde vara säker på att många skulle känna sig avundsjuka.
Som en av huvudpersonerna i avlyssningshärvan från förra sommaren har han utsatts för mycket kritik och premiärminister Ewa Kopacz har gjort klart för honom och väljarna att hon inte accepterar hans uttalanden.
Bland PO-politiker är det bara två som talar om Sikorski med sann respekt. Premiärministerns spinndoktor Michał Kamiński hävdar i TVN 24 att Sikorski blivit ”ihjäljagad” av sina motståndare. Han preciserar inte om det rör sig om motståndare inom eller utanför partiet, men man kan nog utgå från att det handlar om bådadera. Kamiński talade om Sikorskis osedvanliga insatser för polsk utrikespolitik.
Men stämningen kring honom gjorde att han fått nog, sade Kamiński.
Förra idrottsministern Joanna Mucha underströk att Sikorski lämnar politiken därför att en snubbe illegalt spelat in några samtal. Och nu förlorar den polska politiken en av sina bästa representanter!
Det spekuleras om ifall Sikorski nu tänker lämna Polen och flytta till USA eller Storbritannien, om han kan bli politisk analytiker utomlands och hur stor roll hans familj haft i beslutet. För både Sikorski och hans familj har fått betala ett högt pris för hans stora insatser för Polen, sade Kamiński.
Det blir framtiden som får utvisa vad Sikorski kommer att ägna sig åt. Han är fortfarande en relativt ung man, men med ovanligt stor erfarenhet och meritlista. Och vi kommer säkert att höra hans namn i fortsättningen också.
Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson
Ett problem återstår emellertid. Nu förlorar landet sina bästa politiker. Avlyssningshistorien har satt (tillfälligt?) punkt för Sikorskis, Rostowskis och Sienkiewicz karriärer i Polen. Vem vinner på det? Är det oppositionen som vill krossa regeringspartiet PO? Eller handlar det om att man inte tål de duktiga och framgångsrika som inte ingår i kotterierna och därmed är svåra att manipulera?
Det lär ha korkats upp många champagneflaskor hos oppositionen när Sikorski offentliggjorde sitt beslut. Själv tror jag att det aldrig är bra (politiskt, taktiskt och mänskligt) att ta kål på människor som vill bidra och som dessutom gör ett mycket bra jobb. I det långa loppet kommer det att straffa sig och ha en mycket negativ inverkan på Polens framtida ställning i världen.
