Poeten och prästen Jan Twardowski.
Foto: Mariusz Kubik, wikipedia.

Prästen och poetenJan Twardowski skulle ha fyllt hundra år i år.

I många år hade han för vana att klockan tre på eftermiddagen sätta sig utanför sin kyrka i centrala Warszawa och vänta på dem som ville prata med honom.

Nu har senaten hedrat hans minne med en resolution om att sprida kunskap om hans poesi.

Han lärde ut en klok hjärtlighet och ödmjukhet, han lärde ut tro och patriotism (…) Låt den ljusa, ofta skämtsamma, innerliga och visa lyriken bli en av källorna till stolthet över den polska kulturen, står det i senatens beslut från den 21 maj 2015. Det var en uppmaning till samtliga polska skolor, högskolor, universitet, organisationer och medier att sprida kunskapen om Jan Twardowskis författarskap.

Jan Twardowski, den kanske mest kände polske prästen som samtidigt var poet, föddes den 1 juni 1915 i Warszawa. När han skulle hålla sin söndagspredikan samlades enorma skaror av åhörare.

Han skrev över 50 böcker, och hans poesisamlingar alltid i bokhandlarna. Han var sin tids mest läste polska poet.

Twardowski började skriva redan under 1950-talet, men hans första diktsamling kom ut först år 1959. Censuren grep in och nästa samling kunde se dagens ljus först 1970.

Det är en djupt religiös poesi – men en mjuk och försiktig religiositet som griper tag i läsaren utan att påtvinga någon någonting. Den talar om Guds godhet och den talar med de icke-troende. Det sägs att Jan Twardowski tyckte om icke-troende människor, tyckte om att tala med dem. I sin poesi försäkrade han:

”jag har inte kommit för att omvända dig (…) jag ska bara sätta mig bredvid/ och anförtro dig en hemlighet/ att jag, en präst/ har ett barns tillit till Gud”.

Twardowski älskade naturen.

Naturen är ett minnesmärke över paradiset. Människorna har fördrivit sig själva ur paradiset, och idag när vi förstör naturen driver vi fortfarande ut oss själva ur det, brukade han säga.

Skulptören Wojciech Gryniewicz minnesmärke över poeten-prästen Jan Twardowski i Warszawa.
Foto: Mateusz Opasiński, wikipedia.

Han berömda vers Skynda att älska människorna, de försvinner så fort blev allmängods men som så ofta begränsades dess innebörd. Enligt Twardowski handlade det inte bara om döden som sätter punkt för kärleken. Vi skulle skynda att älska varandra för att människor skiljs åt när livet går som fortast. Den här snabbheten utsätter dem själva och andra för ensamhet och kärlekslöshet.

För det allra viktigaste i livet är livet, brukade han säga. Sedan kommer kärleken. Vi behöver kärlek från den dag vi föds ända tills vi dör. Oberoende om vi är unga eller gamla, oberoende av åldern vill vi bli älskade och själva ge kärlek. Kärleken har olika ansikten: kärleken till Gud, de förälskades kärlek, moderns kärlek till barnet, morfaderns kärlek till sin dotterson, en professors kärlek till sina elever. Det finns inte bara den unge Werthers lidanden utan också den gamle Werthers lidande. Människan skulle känna sig lurad om hon inte fick uppleva kärleken. Vissa ville veta varför att en gammal präst skrev om kärlek. Det var mitt ämne. Och nu när jag inte skriver så mycket längre tycker jag om att läsa dessa dikter, berättade han.

Fader Jan Twardowski dog 2006 i Warszawa,91 år gammal.

Jag har råkat ut för kronisk ungdomlighet, skämtade han och log sitt innerliga leende.

Dorota Tubielewicz Mattsson