Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Något håller på att hända inom katolska kyrkan i Polen. Den mest dogmatiska och konservativa delen av prästerskapet har börjat möta motstånd från liberala präster som anser att kyrkan i ett modernt samhälle inte kan ha kvar sin gamla syn på människornas sätt att leva. Å ena sidan har vi alltså det omänskliga motståndet mot Europakonventionen mot våld i hemmet och mot IVF-behandling – frågor som många präster bedriver som en rent ideologisk kamp, å andra sidan har vi påvens uttalanden om behovet av syndaförlåtelse i de fall man ångrar en abort.

När den förre presidenten Bronisław Komorowski i juli skrev under den lag om provrörsbefruktning som parlamentet just röstat igenom höjdes röster från andliga ledare om att de som röstat ja inte skulle ha rätt att ta nattvarden.

Nattvarden eller IVF-behandling, så löd biskoparnas hotfulla budskap.

Andra präster var kritiska till den pågående klappjakten, och ett par av dem formulerade i predikstolen en ursäkt för de ”orättvisa ord” som riktats mot presidenten – och kallades in till högkvarteret för samtal, som wB tidigare berättat.

Ändå instämde flera för den polska katolicismen viktiga namn i ursäkten – bland dem Adam Boniecki, f.d chefredaktör för den ansedda katolska tidskriften Tygodnik Powszechny som i sin tur för några år sedan uppmanades av biskoparna att inte uttala sig offentligt.

Påve Franciskus manar till medmänsklighet och församlingar i Vatikanen tar emot flyktingfamiljer. Det gör också en del polska församlingar medan andra – både präster och andra varmt troende katoliker – uttalar sig fientligt mot muslimska invandrare.

En präst skriver på Facebook att det krävs mobilisering för att sätta stopp för den muslimska anstormningen. Påven är inte ofelbar, skriver han. När en bekant har invändningar skriver han: Du är kvinna och därför förlåter jag dig din naivitet. En annan präst undrar på Facebook om denna immigration ska resultera i ett krig mellan Europa och islam – en syftning på hjältekungen Jan III Sobiecki som stoppade turkarna vid Wien 1863.

Kyrkans presstalesperson vill inte kommentera prästernas aktiviteter på FB. Men de mer liberala inom kyrkan förfäras.

Man försöker alltmer högljutt ”förbättra” Jesu lära och bestrida vad påven har sagt, säger Warszawaprästen Andrzej Luter. Den trenden blir allt tydligare hos vissa andliga ledare. Det märks inte minst när man debatteras flyktingtragedin. Påven ses i vissa kretsar som vänsterradikal och principfasta präster distanserar sig allt mer från honom, som nästan varje dag saboterar deras värdesystem. Detta är en konsekvens av den pågående ideologiseringen och politiseringen. Katolicismen är inte längre en tro, det är en ideologi och i den passar påve Franciskus inte in.

Det jäser inom katolska kyrkan i Polen och en tydlig polarisering är märkbar. Delar av prästerskapet har svårt att dölja sina politiska ambitioner och sitt maktbegär. Därför har de katolska dogmerna politiserats, därför har man börjat ifrågasätta själve påven Franciskus. Den hårda extrema inställning ställs – numera oftare än förr – mot en mer ”evangelisk” hållning som domineras av medmänsklighet, kärlek till nästan och ödmjukhet. Motsättningen mellan dessa två så skilda ståndpunkter samt det faktum att allt fler präster vågar opponera mot den ortodoxa katolicismen tyder på att vi kan ha en revolution inom den polska kyrkan att se fram emot. Det blir en revolution som kommer att avgöra mycket: den polska katolicismens framtida ansikte, Polens ställning i Europa och – kanske framför allt – polackernas framtida identitet.