Alice Ankarcrona.
Skulle Alice Ankarcrona född i Hölö kunnat bli drottning i Polen? Frågan låter kanske absurd – men historien tar många oväntade språng, så varför inte.
Alice Ankarcrona (1889-1985) bedårades av den österrikiske envoyén och polske greven Ludwig von Badenis storstilade baler i Stockholm på 1910-talet. 1911 gifte de sig och flyttade till Bryssel där hon kom i kontakt med delar av den europeiska aristokratin. Men maken Ludwig insjuknade mentalt och avled efter fyra plågsamma år. Han lämnade efter sig en minderårig son Kasimir som ärvde hans vidsträckta egendomar i Galizien mellan Lwów och Tarnopol, däribland Badenipalatset i Busk. Alice flyttade till Busk för att förvalta egendomen. Under det polsk-ukrainska kriget 1918 måste hon passera stridslinjerna vid Lwów men lyckas ta sig fram på hästkärror och till fots för att förenas med sin lille son på Busk.
Bröllopsbilden: Alice Ankarcrona och Ludwig von Badeni.
Redan 1915 hade hon vid en tebjudning i Wien träffat Karl Albrecht Habsburg, son till ”kungen av Żywiec”, ärkehertig Karl Stefan Habsburg. Som österrikisk officer måste han bege sig till slagfältet, men kärlek vid första ögonkastet har uppstått. Alice själv beskriver det som en hemlig förlovning. På hösten 1919 – när Habsburg-dynastin gått i graven – besöker Karl Albrecht sin utvalda Alice i Busk men hastar nu som polsk officer till den polsk-bolsjevikiska fronten. 1921 ståndar bröllopet på slottet/slotten i Żywiec.
Slottet i Żywiec, där Alice agerade slottsfru samtidigt som hon arbetade för den underjordiska motståndsrörelsen.
Slottet är ännu så länge ärkehertig Karl Stefans egendom – här bor ägarens familj med sin gemål Maria Teresia, sonen Leo med maka Marie Clotilde Montjoye de la Roche och Karl Albrecht med sin nygifta maka Alice, nu Habsburg.
Karl Stefan Habsburg hade erbjudits att bli kung i Polen då landet återuppstod 1918 men hade avböjt. Han hade mycket klara planer för sina barn: äldste sonen Karl Albrecht skulle vara idealisk som monark i Polen (i så fall Alice drottning), och döttrarna skulle giftas bort med polska adelsmän. Sin familj uppfostrade han polskt.
Sönerna Karl Albrecht och Leo blev snart officerare i polska armén. Karl Albrecht hade redan kämpat 1920 i det polsk-sovjetiska krig som gått till historien som ”undret vid Warszawa”.
Karta: Google maps.
Busk, där Alicja bodde med sin förste man Ludwig von Badeni ligger i Galizien, nordöst om det som då var polska Lwów – idag ukrainska Lviv. Slottet Żywiec ligger sydväst om Kraków i södra Polen.
Alice blir så småningom ensam slottsfru på Żywiec. Så kommer den nazistiska invasionen den 1 september 1939. Slottet rekvireras av Gestapo. Maken sätts i fängelse i Cieszyn och hotas med krigsrätt såsom varande polsk officer. Egendomen i Busk besätts i september 1939 av de sovjetiska styrkorna och sonen Kasimir flyr till väst via Rumänien.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Alice hålls i ett slags husarrest på slottet i Żywiec. Hon är djupt påverkad av nazisternas hänsynslösa behandling av civilbefolkningen och judarnas öde. Någon gång 1940 svär hon eden till den polska motståndsrörelsen (då ZWZ, sedermera Armia Krajowa). Hennes uppgifter består i att avlyssna radion ”hos en mycket tapper man i utkanten av slottsparken” och att vidarebefordra krypterade meddelanden till motståndsrörelsen. Man bör komma ihåg att bli ertappad med en radioapparat var liktydigt med arkebusering. Hon hade en viss rörelsefrihet och kunde söka upp andra orter med en ständig risk att fastna i en razzia. Hon reste t.o.m. till Berlin och träffade Sven Hedin för att vädja för sin man – väl vetande att Hedin var nazisympatisör och hade goda kontakter med Himmler.
Både Alice och maken utsätts för påtryckningar för att förklara sig lojala med naziregimen – i Karl Albrechts fall med partiell förlamning och förlust av synen på ena ögat som följd. Båda hävdar sin fullständiga lojalitet med Polen och vägrar
förklara sig som ”Volksdeutsche”.
Karl Albrecht undgår krigsrätt och arkebusering, kanske tack vare internationella påtryckningar – kung Gustaf V, prins Umberto i Italien, kung Alfonso XIII i Spanien? Han friges och kan återvända till Alice som har förflyttats till ett ruckel i staden Wisła, ca 30 km från Żywiec. Även här är deras kontakt med den polska befolkningen icke-önskvärd för naziregimen och de förs till ett arbetsläger för ”Ostarbeiter” i Thüringen.
Lägret befrias av de allierade i april 1945 och paret beger sig till Polen för att få tillbaka åtminstone någonting av sina tillgångar. Den polska regeringen ger Alice 1946 utmärkelsen Virtuti Militari och utlovar försörjning – döttrarna börjar studera i Kraków. Men inventarierna har beslagtagits av nazisterna och egendomen har styckats av kommunistregimen enligt 1944 års jordreform.
1946 lyckas Alice och Karl Albrecht av medicinska skäl få utresetillstånd för att tillfälligt besöka Sverige. Vistelsen där drar ut längre än beräknat. Alice vill förnya sitt pass för att vidmakthålla sitt polska medborgarskap men plötsligt tar det stopp. Sådana ärenden kan bara avgöras i Polen – och när hon kommer till Polen nekas hon utresa. Samtidigt når henne budet i mars 1951 att maken avlidit. På någon inofficiell väg lyckas hon ta sig ut ur Polen tillsammans med döttrarna – först efter det att maken begravts.
Nu när vi har facit i hand står det klart att hon och döttrarna kom ut i sista stund – den stalinistiska regimen i Polen fängslade ca 30 000 medlemmar av motståndsrörelsen och gav dem vanligen 10 års fängelse i skenrättegångar. Och i det läget hjälpte varken börd eller internationella påtryckningar.
Men minnet lever i Żywiec och 2014 sattes en vacker skulptur upp i slottsparken – ”Ławeczka Alicji Habsburg” av Bronisław Krzysztof.
1963 tilldelar den polska exilregeringen henne en utmärkelse för insatserna i motståndsrörelsen. Sina sista år tillbringade Alice Habsburg, f. Ankarcrona, under blygsamma omständigheter i Saltsjöbaden i Stockholm fram till sin död 1985. Varken egendomen i Busk eller slottet i Żywiec fick hon återse. Men minnet lever i Żywiec och 2014 sattes en vacker skulptur upp i slottsparken – ”Ławeczka Alicji Habsburg” av Bronisław Krzysztof.
Terho Paulsson
Lästips:
Alice Habsburg, Prinsessa och partisan (med historiska kommentarer av Elsa Björkman-Goldschmidt), Stockholm 1973 (1976).
