Den svenska familjepolitiken har väckt uppmärksamhet i Polen, och tidningen Gazeta Wyborcza har skickat ut en spanare för att kolla läget för sina (kvinnliga) läsares räkning. Det finns en del förunderligheter att rapportera.

 Av Sigge Fedyk

Välkomna till paradiset. Här är inga frågor tabu – vare sig sex, bajs eller döden. Könet är inte viktigt – flickor kan sparka boll, pojkar kan leka med dockor. Så inleds en artikel i Polens största dagliga tidning, Gazeta Wyborcza.

Sedan kommer lite kalla fakta: Sverige har 9,5 miljoner invånare, två miljoner av dem är barn. Den svenska familjepolitiken kostar sjuttio miljarder om året. De flesta svenskar betalar astronomiska skatter, men vet vad man kan vänta sig av staten. Förtroendet för staten är stort, understryker tidningen.

Tvångslediga pappor

Så vad får man för pengarna?

480 dagar föräldraledigt, till att börja med. Under merparten av dagarna, 390 dagar, får man ut åttio procent av lönen, i genomsnitt 500 kronor om dagen. Resten av tiden ett grundbidrag (180 kr/dag).

Pappan måste också vara pappaledig, förundrar sig reportern – och om föräldrarna delar lika på ledigheten får de en extra lön på 13 000 kr. Barnbidrag på 1050 kr/månad betalas ut till alla föräldrar, inklusive kungafamiljen (i Polen är det 150 kronor). Ju fler barn, desto högre barnbidrag. Så ligger också Sverige på femte plats med 1,94 i födelsetal – Polen är nr 24 med 1,4 barn per kvinna i fertil ålder.

Onödigt med barnflicka

För att prata med svenska mammor söker sig Gazeta till ett babykafé med ekologisk mat och fair trade-produkter. I Sverige lär barnen sig sopsortera innan de kan gå, ironiserar tidningen.

En ung mamma på kafeét berättar: hon och maken delar på barnledigheten, han jobbar två dagar i veckan, hon själv tre. De har inga ekonomiska problem. Att skaffa barnflicka för att kunna jobba heltid i stället – det är inte aktuellt, konstaterar Gazeta. Ingen väntar sig heller att mor- eller farföräldrarna ska rycka in, i Sverige kommer barnen in på dagis direkt. Det finns visserligen inte tillräckligt med dagisplatser, men gott om privata dagmammor som tar emot upp till tre barn.

Avgiften är densamma oavsett om dagis är kommunalt eller privat – mellan 200 och 1200 kr i månaden beroende på inkomst. Fyra måltider, blöjor och hygieniska artiklar ingår.

Inget tvång på dagis

Vid besök på ett dagis ser reportern tvååringar som står barfota och målar – de vill inte ha strumpor, och personalen tvingar dem inte. Barnens utveckling betonas, och man vill inte göra skillnad mellan pojkar och flickor. Problem förekommer sällan, personalen varken skriker eller straffar barnen, man berömmer i stället för att belöna. Barnen ska ha självförtroende och de ska inte konkurrera med varandra.

Även skolelever får barnbidrag på 1050 kr/månad. Undervisning, skolböcker och lunch är gratis – och maten är förstklassig, köket tar hänsyn till vegetarianer, allergiker och utländska barn.

Och så är det förbjudet att slå barn.

Gazeta frågar nu en polska i Lund med två barn: Är Sverige ett paradis eller inte?

Nja, säger hon. Ibland lägger staten sig för mycket i hennes uppfostringsmetoder. Men hon gillar samhällets attityd till barn.