Borgmästaren i Słupsk, Robert Biedroń, och PiS-ledaren Jarosław Kaczyński.

Nyligen gjorde borgmästaren i Słupsk, Robert Biedroń, ett uppmärksammat uttalande om regeringspartiets Lag och Rättvisas (PiS) ledare, Jarosław Kaczyńskis sexuella läggning. Spekulationerna och kommentarerna tycks aldrig ta slut. Vissa börjar öppet tala om Kaczyńskis homosexualitet och menar att det är dags att komma ut ur garderoben. Andra är upprörda över att man gör en affär av Kaczyńskis faktiskt mycket privata angelägenheter.

Reaktionerna varierar alltså och det skulle inte vara det minsta märkligt om det inte var för det lilla faktum att det var just Lag och Rättvisas politiker som började kika in i vanliga polackers sängkammare och till och med under deras täcken. Partiet har ju avskaffat det statliga stödet till provrörsbefruktning, förbjudit försäljning av dagen efter-pillret utan recept och vill gärna genomföra totalt förbud mot abort.

Högerpolitiker i Polen är uttalade motståndare till HBTQ-miljön och talar ofta om den ”homosexuella lobbyn” som tillsammans med vänsterpolitiker angriper de katolska, heterosexuella, traditionella och ”äkta polska” värderingarna.

Låt oss komma ihåg att såväl Lag och Rättvisa som den katolska kyrkan i Polen menar att homosexualitet ska botas (gärna genom bön och gudfruktigt leverne) och sätter i princip likhetstecken mellan homosexualitet och pedofili.

Den framträdande PiS-parlamentarikern Krystyna Pawłowicz har också profilerat sig i debatten om homoäktenskap.

Samhället kan ju inte sponsra ett ljuvligt leverne i tillfälliga och ofruktsamma relationer som samhället inte har någon nytta av, sade hon.

Enligt henne är homosexualitet mot naturens lagar. En annan känd högerpolitiker, Janusz Korwin-Mikke, menar att homosexuella är en bunt tölpar importerade från utlandet, människor som för utländska pengar vill förstöra samhället.

Tongångarna påminner om två länder i Europa som under 1900-talet systematiskt utrotade homosexuella. Det var Nazi-Tyskland och Sovjetunionen. I Tyskland hamnade de i koncentrationsläger eller på psykiatriska sjukhus – de ansågs vara antisociala parasiter. I Sovjet under Stalin-tiden tvingades de till heterosexuella äktenskap. Homosexualitet klassades som brott och jämställdes med spioneri. Straffet var flera år i arbetsläger.

Pawłowicz och Korwin-Mikkes tankesätt påminner förvisso om dessa inte så svunna tider. Det är därför inte konstigt att stora delar av det polska samhället reagerar. Om politiker börjar kika in i deras sängkammare, så kan polackerna syna sina demokratiskt valda politiker och kika in under deras täcken också. Därför har den polska högern ingen som helst moralisk rätt att vara upprörd och kritisera dem som diskuterar ordförande Kaczyńskis sexuella preferenser. Väljarna och i synnerhet PiS-väljare har rätt till all information om vem deras ledare är. Även om han visar sig vara en lögnare och hycklare.

En annan viktig aspekt av hela historien är den katolska kyrkan. Kyrkan och framför allt fader Rydzyk har gett Kaczyński och hans parti sitt stöd i valet 2015. Man kan till och med säga att PiS vann valet tack vare kyrkans stöd. Kyrkans uttalade homofobi skulle, om spekulationerna visar sig sanna, skaka om den politiska scenen i Polen. För hur skulle det se ut och hur skulle kyrkan reagera om Polen visade sig vara styrt av ett gäng homosexuella?

Dorota Tubielewicz Mattsson