Krigets unga hjärtan, som den tyska TV-serien hette i Sverige, har fått en Emmy.
Det har rört upp starka känslor i polska högermedier.
Foto: svt

Den tyska tv-serien Våra mödrar, våra fäder – eller Krigets unga hjärtan, som den hette i Sverige – har fått Emmypriset, och polska högermedier är upprörda.

Serien blev en hit i Tyskland, fick entusiastiska recensioner och nu belönas den med en Emmy, skriver tyska Der Spiegel.

En skandal! Man belönar en propagandistisk film där polackerna svartmålas, kommenterar polska högermedier.

Filmen skildrar andra världskriget genom fem unga Berlinbors öden. Enligt Der Spiegel är priset ett tecken på att tyska historiska filmer nu kan tävla med utländska. Men man påpekar också att kritiken delvis var hård i utlandet. I synnerhet i Polen där man protesterade mot skildringen av polska motståndsmän.

Att säga att man protesterade är en underdrift. Våra mödrar, våra fäder väckte starka känslor. I synnerhet tredje avsnittet där Hemmaarméns soldater skildras som antisemiter. Polska statliga televisionen bestämde sig trots det att sända filmen så att tittarna fick bilda sig en egen uppfattning.

Det resulterade i att det konservativa partiet PiS (Lag och Rättvisa) krävde tv-chefens avgång. PiS-parlamentarikern Mariusz Blaszczak jämförde filmen med Hitlers Mein Kampf.

Den polsk-tyska dialogen är en fiktion. Avsikten är att tyskarna ska slippa ansvaret för andra världskriget, att de ska ses som offer istället för bödlar, dundrar han.

Dåvarande kulturministern, Bogdan Zdrojewski var också kritisk till Våra mödrar, våra fäder, och Polens ambassad i Berlin överlämnade en protest till de tyska myndigheterna. Tyska televisionen försökte försvara sig genom att hävda att filmen inte är en historisk skildring.

Emmypriset har åter fört upp tv-serien på högermediernas förstasidor.

Skandal! En film som hånar och svartmålar polacker får pris, skriver webbplatsen niezalezna.pl. Det finns en avsikt bakom när man belönar en film som förfalskar historien och tonar ner de tyska krigsförbrytelserna.

Den tyska serien möttes i själva verket av kritik även i USA, där filmens upphovsmän i måndags fick ta emot sin Emmy. New York Times påpekade att filmens skapare använde sig av ”selektivt minne”, utelämnade omfattningen av de nazistiska brotten och glömde att nämna koncentrationslägren.

Det gör att filmens protagonister åtminstone delvis återfår sin oskuld och att övertygelsen om att ”vanliga” tyskar blivit lurade av nazisterna och varit omedvetna om brotten får ännu starkare fotfäste, skriver New York Times.

Att filmen är en generationsskildring och förmedlar det universella budskapet om krigets vanvett påpekas av Gazeta Wyborcza. Den innehåller en rad upprörande scener som för det mesta beror på historisk okunnighet, men den är också obarmhärtig gentemot tyskarna och deras myter. Kriget skildras som en smutsig angelägenhet; man försöker inte intala tittarna att det fanns tyskar som inte visste vad som hände med deras judiska grannar, snarare att de ”inte ville veta”.

Diskussionen som följde efter sändningen i polsk tv fokuserade på frågan: har polska nationella känslor blivit sårade? Försöker tyskarna rättfärdiga sin fruktansvärda historia med den polska antisemitismen? Har de rätt att tala om för polacker vad antisemitism är? Men å andra sidan väcktes också frågan om Polen är tillräckligt moget för att ta upp en diskussion om den egna historien. Själv skulle jag vilja ställa frågan: har vi möjligen tappat sinne för de rätta proportionerna? Och då menar jag såväl filmens skapare som dess polska kritiker.

Dorota Tubielewicz Mattsson