Det finns över en miljon ukrainare som arbetar i Polen, och de tycks bli fler trots att främlingsfientligheten ökar. Det skriver den politiska webbplatsen Open Democracy.

De flesta har kommit efter EuroMaidan 2014 då den egna valutan sjönk som en sten och det var svårt att få pengarna att räcka till. Sedan det nationalkonservativa partiet Lag och Rättvisa (PiS) kommit till makten har de främlingsfientliga strömningarna ökat och de polsk-ukrainska relationerna försämrats – trots att Polen föredrar migranter från det forna Sovjetunionen som har en liknande kulturell bakgrund.

Enligt siffror från centralbanken NBP har de flesta ukrainska gästarbetarna gymnasieutbildning eller mer, men de flesta av dem hamnar i fysiskt arbete. Det tar flera veckor att få arbetstillstånd och därför hamnar många på den svarta arbetsmarknaden med dess låga löner och bristande rättigheter, skriver webbplatsen.

Repatriering i stället

Före regeringsskiftet hösten 2015 kunde ukrainare få jobb på statliga kulturinstitutioner eller komma med i projekt som stödde invandrare, men med den nya regeringen dras de statliga bidragen in för att i stället satsa på ”repatriering” av polacker som under Stalintiden deporterades till Sovjetunionen.

En av de historiska konflikterna mellan Polen och Ukraina – Volhynienmassakern under andra världskriget då ukrainska nationalister mördade över 100 000 polacker i de gemensamma gränsområdena – har poppat upp igen, inte minst med anledning av den kritikerrosade filmen Wołyń från 2016 som behandlar massakern.

Som en försoningsgest lade Ukrainas president Petro Porosjenko ned en krans vid Volhynienmonumentet i Warszawa förra sommaren, men PiS-regeringen vill att Ukraina ska fördöma nationalistledaren Stepan Banderas och de förband som följde honom. Men Banderas deltog också i ett gerillakrig mot Sovjetunionen och ses därför som en frihetshjälte av många ukrainare. Att regeringen skulle fördöma Bandera nu när Ryssland underhåller kriget i östra Ukraina är politiskt otänkbart, skriver Open Democracy.

Två linjer i östpolitiken

Sedan hundra år har det funnits två linjer i Polens östpolitik. Dels Piłsudskis linje som går ut på att stötta Ukraina för att slippa få Ryssland för nära in på knutarna; dels den s.k. endecka-linjen, som bygger på NationalDemokraternas uppfattning om Ukraina som den eviga fienden. Piłsudski-linjen har varit förhärskande sedan kommunismens fall 1989, men nu märks den nationalistiska linjen allt mer.

Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) är inte uttalat negativt till Ukraina, och regeringen har klart för sig att en miljon ukrainska gästarbetare bidrar kraftigt till den polska ekonomin. Enligt Polska Arbetsgivareföreningen kommer arbetsmarknaden dessutom att behöva minst fem miljoner invandrare till under de närmaste 20 åren om man ska klara samma tillväxt som idag. Men den fraktion i PiS som ogillar Ukraina växer, och partiet agerar inte när invandrare utsätts för främlingsfientliga angrepp vilket enligt Polens ombudsman inträffar allt oftare. Och då ska man betänka att polackerna trots allt tycker ännu sämre om araber och romer.

”De stjäl våra jobb”

Argumentet att de stjäl våra jobb är vanligt också i Polen, och nyligen hotades strejkande arbetare i en bilfabrik med att de skulle få sparken och ersättas med ukrainare. Trots att arbetslösheten för närvarande är rekordlåg i Polen, kring 8 %, finns stora spänningar mellan migrantarbetare och lågutbildade arbetare – spänningar som används av nationalistiska politiker och journalister, skriver Open Democracy.

Det ofta upprepade påståendet att Polen har tagit emot över en miljon ukrainska flyktingar irriterar gästarbetarna – sedan 2014 har 20 ukrainare fått flyktingstatus i Polen och av dem fick 18 först nej och tvingades överklaga. Resten arbetar, betalar skatt och utnyttjar inte landets välfärdssystem.

Många gästarbetare från grannlandet känner nu att måttet är rågat och väntar bara på att Tyskland ska öppna sin arbetsmarknad för dem. (Open Democracy 31 maj 17)