Polonicasamlingen är en liten boksamling med drygt tvåhundra enkla småtryck som idag är föga kända i Polen. De är skrivna på polska och latin och hittades när staten på 1960-talet köpte Skoklosters slott.

När svenskarna härjade i Polen på 1600-talet – den tid som polackerna kallas potop szwedzki (den svenska syndafloden) plundrades bibliotek och arkiv. Stora boksamlingar sändes iväg hem som krigsbyten till Sverige, där de har överlevt senare krig.

Professor Ewa Teodorowicz-Hellman vid Stockholms universitet presenterar en nyutgiven bok med fyra av de unika texterna.

Ett band med unika polska texter från Skoklosters slott har publicerats i Warszawa. Boken har titeln Siedemnastowieczna poezja okolicznosciowa ze zbiorów Zamku Skokloster (Polsk tillfällighetspoesi från 1600-talet, ur samlingarna på Skoklosters slott) och är utgiven inom ramen för projektet Polsk humanism som leds av professor Alina Nowicka-Jez.

Bandet innehåller fyra poetiska texter. De kom till Sverige som krigsbyte med Carl Gustaf Wrangel (1613-1676) – general, riksmarskalk och en av de största svenska magnaterna i dåtidens Sverige. En stor del av hans slott Skokloster ägnades åt boksamlingarna. Wrangels bibliotek på 1600-talet var ett viktigt privatbibliotek, ett av de största i sitt slag i Sverige; vid hans död innehöll det cirka 2 400 volymer.

Fyra av de poetiska texterna, som nu getts ut i Warszawa, tillhör den s.k. Polonicasamlingen som är en intressant och värdefull kollektion. Den upptäcktes i början av 1970-talet i samband med att man ordnade och registrerade dokumenten på Skoklosters slott, som år 1967 omvandlades till statligt museum. Samlingen är inte så stor – den omfattar något över tvåhundra texter på polska och latin. Men flera av dessa tryck – kring en sjundedel – är helt unika, dvs. de finns idag bara i ett enda känt exemplar, det som förvaras på slottet.

En stor del av böckerna härstammar ursprungligen från framförallt två polska adelsbibliotek som plundrades och fördes till Sverige under de svensk-polska krigen 1655–1660 (som i Polen kallas den svenska syndafloden).

Namnteckningarna på flera tryck vittnar om att böckerna stals från familjerna Małachowskis och Wituskis bibliotek. Dessa två adelssläkter, som levde i östra Storpolen, hörde till den polska mellanadeln men hade vissa kontakter med det kungliga hovet. Władysław Konstanty Wituski var till exempel hovman hos Władysław IV (son till Sigismund III Vasa, Polens och Sveriges kung) och kammarherre i staden Gostyń.

I Polonicasamlingen finns alltså flera kultur- och litteraturmässigt intressanta tryck, men de fyra som publicerats är unika eller mycket sällsynta, alla bidrar i viss mån till vår bild av den litterära kulturen och skrivandets spridning inom den polska adeln i början av 1600-talet.

Texterna beskriver adelns vardagsliv – seder och bruk samt viktiga händelser i människans liv: bröllop, döden, speciella fester och helger. Med tanke på tematiken benämns innehållet i hela bandet tillfällighetspoesi. Författarna är inga stora litteraturskapare. De är nästan okända för den polska litteraturhistorien, ibland helt anonyma. Det som framför allt förenar dem är att de härstammar från mellanadeln, som i sitt levnadssätt försökte följa den livsstil som fördes vid magnaternas palats och det kungliga hovet.

Julsången

Julsången Jesus, Bóg i człowiek, w stajence betlejemskiej narodzony (Jesus, Gud och människa född i stallet i Betlehem) är skriven av studenter från akademien i Vilnius. De hörde till familjen Denhoff som invandrade från Preussen. Sången är en nyårsgåva, skriven av sönerna till föräldrarna. Texten innehåller en dedikation med önskningar om långa och lyckliga dagar och sedan följer en julsångsdikt. Den är lång och innehåller över tjugo strofer där de unga författarna sammanflätar sången med panegyrisk text: de prisar faderns och moderns släkt och besjunger den kung Władysław IV. Trots att de inte var vana att skriva litterära texter visar sig deras prov på diktning vara ganska lyckat. Själva konceptet är intressant: julsången är uppbyggd på kontrasten mellan det fattiga, kalla, enkla stallet i Betlehem och ett palats rikt på diamanter, guld, silver, mjuka och varma mattor. Vissa inslag i texten kan ge oss anledning att gissa att sången skrevs mellan 1632 och 1648, dvs. under Władysław IV:s regeringstid. Texten avspeglar ganska bra konventionerna för polska julsånger under första delen av 1600-talet.

Bröllopsdikten

Erato weselna … är ett bröllopstal skrivet till ett nygift par. Talaren prisar deras goda egenskaper, önskar dem lycka med många trevliga och goda år tillsammans.

Liksom i annan tillfällighetspoesi binds här kärleksmotivet samman med laudatio (lovprisande) som sträcker sig ganska långt, även till kungen, som då var Sigismund III Vasa. Detta är inte ovanligt. På det sättet kunde den mindre betydande adeln spegla sig i kungens glans. Kungliga motiv gav dessutom poesin högre status och kunde kanske ge känslan av att befinna sig nära hovet.

Klago- och begravningssånger

Klagosången har mycket starka traditioner i den polska litteraturen och särskilt känd är Jan Kochanowskis Treny, en sångcykel som handlar om poetens avlidna lilla dotter, Urszuła. Även anonyma klagosånger från Skokloster – Treny żałobne (Klagovisor) – berättar om hur två unga adelsmän blir mördade av bönder på en resa. Den tragiska händelsen visas ur tre olika synvinklar: fadern skildrar mordet mot bakgrund av den djupa konflikten mellan de livegna bönderna och den rika adeln, modern ger i sin sång uttryck för det känslomässiga – för lidandet och sorgen efter sönernas död. Själva berättaren lämnar däremot en ganska objektiv redogörelse för det dramatiska förloppet.

Talet Żałosnego a mężnego z światem pożegnania (…) wizerunk (Bilden av ett ledsamt men modigt avsked från denna värld) tillhör en annan social sfär än mellanadelns poetiska texter. Talet hör hemma i magnaternas kulturella miljö. Men även det är skrivet i en panegyrisk stil. Utan tvivel kan man se både klago- och begravningssångerna som en ganska förenklad härmning av Jan Kochanowskis Treny, det som saknas här är den politiska stilen och det filosofiska djupet.

Alla texterna är försedda med kommentarer

Publiceringen i Warszawa bidrar till vår kunskap om adelns litterära kultur och om litteraturens spridning bland den polska adeln under första delen av 1600-talet. Alla de fyra texterna är utgivna med kulturhistoriska, litterära och till och med språkliga kommentarer, så att även den som är ovan att läsa gamla polska skrifter kan stifta bekantskap med dem.

Det är kanske berättigat att här nämna att man på initiativ av undertecknad sedan 2006 forskat kring Polonicasamlingen på Skoklosters slott. Arbetet har bestått av två projekt: ett svenskt och ett polskt. Resultatet är två kataloger, bandet med de unika poetiska texterna, samt flera vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar.

Det svenska projektet hade även till uppgift att katalogisera samlingen för bibliotekssystemet Libris. Tack vare Elisabeth Westin Bergs ansträngningar har Skoklosters slott konserverat samlingen. På initiativ av Joanna Janasz gjordes både en bearbetning (en parafras) av den gamla julsången samt en inspelning av den. Tadeusz Nowakowski har spelat in en dokumentärfilm om julsången (Pol 128).

Ewa Teodorowicz-Hellman

Siedemnastowieczna poezja okolicznościowa ze zbiorów Zamku Skokloster (Polsk tillfällighetspoesi från 1600-talet, ur samlingarna på Skoklosters slott). Bearbetning: S. Baczewski. Warszawa 2009-2010,
Redaktör: D. Chemperek.
Vetenskaplig redaktör. A. Nowicka-Jeż.
Förlag: Neriton