Förutsägbara svar och reaktioner – så kan man beskriva valdebatten med ledarna för de åtta partier som försöker komma in i parlamentet den 25 oktober: liberala Medborgarplattformen (PO), Bondepartiet (PSL), ultrakonservativa Lag och Rättvisa (PiS), groteskt reaktionära partiet KORWiN, högerpopulistiska Kukiz’15, Förenade Vänstern samt nykomlingarna – vänsterorienterade Partiet Tillsammans (Partia Razem) samt liberala Moderna (Nowoczesna).

Debatten delades in i tre delar som skulle handla om tre ämnesområden: näringsliv och ekonomi, utrikespolitik och försvar samt statsskick och visioner. Varje deltagare fick en minut på sig att svara på de tre journalisternas frågor. Avslutningsvis fick de 45 sekunder var att hålla ett slutanförande. Det blev inga frågor deltagarna emellan.

Premiärminister Ewa Kopacz från Medborgarplattformen och utmanaren Beata Szydlo från det stora oppositionspartiet PiS var förutsägbara: Kopacz relativt saklig, naturlig och med en stark vilja att framhålla sina och partiets framgångar, Szydlo – aggressiv mot Kopacz och regeringspartiet och med en väl genomarbetad strategi för hur man ska komma åt sin motståndare.

De små högerpartiernas ledare, Janusz Korwin-Mikke och Pawel Kukiz spelade också på sina käpphästar: putinism, antidemokratiska förslag och behovet av försvar såväl mot Väst, Öst, flyktingarna, Tyskland som Mellanöstern (Korwin-Mikke) och krav på att det politiska systemet i Polen ska rivas upp och angrepp till höger och vänster (Kukiz). Båda var aggressiva mot sina motståndare och anklagade programledarna för att ställa ”fel” frågor.

Ekonomen Ryszard Petru grundaren av ModernaPL.
Foto: Przemek Jahr, wikipedia.

Den unga – eller yngre – generationen representerades av Ryszard Petru från Moderna som framförde rationella förslag där ekonomi och Polens ställning i världen stod i centrum. Han var återhållsam, saklig och lät sig inte provoceras. Och framför allt hade han en framtidsvision. Petru kan uppfattas som en yngre och politiskt fräschare variant av PO och det är nog främst där han får sina röster.

Men det var vänsterns ledare från Partiet Tillsammans (Razem) och Förenade Vänstern som drog uppmärksamheten till sig. Barbara Nowacka från Förenade Vänstern var saklig och lugn, om än lite matt i jämförelse med sin främsta vänsterkonkurrent, Adrian Zandberg från Razem. Man såg en framtidens ledare i henne, den nya generationens vänsterledare som talade ett helt annat språk än sina föregångare – öppen, odogmatisk, proeuropeisk och med en framtidsvision.

Adrian Zandberg.
Foto: Facebook.

Adrian Zandberg från Tillsammans som tills nyligen varit fullständigt okänd för den stora allmänheten, var genuin i sina ibland radikala uttalanden. Till skillnad från de flesta andra politiker såg han ut som om han trodde på det han sa. Han talade om komplicerade politiska och ekonomiska problem på ett lättfattligt sätt som lyssnaren kunde associera till och koppla ihop med sina vardagliga problem. Zandberg var dessutom överraskande kompetent och retoriskt skicklig. Hans och Nowackas åsikter påminde mycket om varandra, även om Zandberg var klart mera radikal i sina övertygelser. Liksom Nowacka framstår han som den nya vänsterns framtida ledare.

Barbara Nowacka.
Bild: Facebook.

Det är onekligen glädjande att den polska vänstern trots allt inte som många förutspått är helt dödsdömd. Frågan är bara om den kan enas och samarbeta. Partiet Tillsammans har hittills inte velat vara med i valkoalitionen Förenade Vänstern och hävdat att det är de gamla vänsterpolitikerna som står bakom Nowacka. Därmed har Zandberg visat att man ogärna kompromissar vad gäller program och dess genomförande. Det är förstås en styrka men även en svaghet.

De färglösa ledarna för de två etablerade stora partierna, Kopacz och Szydlo, hade tydligt som mål att inte förlora en enda väljare till något annat parti. Det är intressant så tillvida att det tyder på att varken PO eller PIS är intresserade av att förändra den tudelade politiska scenen i Polen. De vill fortsätta att ha en stark motståndare som de kan definiera sig genom.

Båda talade till sina ”säkra” väljare och försökte stärka dem i tron på partiets förträfflighet. Petru, Nowacka och Zandberg var betydligt mer offensiva – de talade till sina presumtiva väljare som de försökte locka till sina respektive partier. Därför är det också lättare att ha större tro till deras framtidvisioner.

Både Kopacz och Szydlo uppmanade väljarna att inte rösta på småpartier. Szydlo – för att hon vill ha en stark regering och möjlighet att rösta igenom sina förslag i parlamentet utan att småpartierna sätter käpp i hjulen på PiS. Kopacz – för att, som hon antydde efter debatten, skapa förutsättningar för en stark opposition i parlamentet. Det skulle sensationellt nog innebära att PO redan har accepterat sin förlust i söndagens parlamentsval.

Dorota Tubielewicz Mattsson