Sigurd Agrell Foto: Rahm, Lund.

I Lingvo Internacia som gavs ut i Uppsala från 1895 publicerade den unge studenten Sigurd Agrell dels egna dikter på esperanto, dels sina översättningar till esperanto av svenska poeter, däribland Stagnelius, Atterbom, Runeberg och Rydberg.

Under sina resor i Ryssland i början av 1900-talet fick Sigurd idén att hälsa på sin esperantovän, en skomakare i Warszawa (på den tiden inom det ryska imperiet) som träffat på dikter av ”Sigurdo Agrello” i just Lingvo Internacia. Sigurd blev så fascinerad av Polen att han kom att tillbringa en lång rad av somrar i Zakopane. Under samvaron med gräddan av den polska intellektuella eliten samlade han material till en avhandling om det polska verbsystemet och blev 1907 den förste läraren i slaviska språk i Lund (sedermera berömd professor). Hans resor till Zakopane och Polen fortsatte ända tills han de sista dagarna i juli 1914 brådstörtat fick ta sig hem till Sverige vid utbrottet av det som ännu ingen visste var mobiliseringen till ett världskrig.

Det var alltså esperanton som fick Sigurd Agrell att ägna sig åt polskan – men om han någonsin träffade sin esperantovän vet vi inte. Men kanske träffade han Ludwik och Klara Zamenhof som likt många andra ryska medborgare på besök i Tyskland vid krigsutbrottet i juli-augusti 1914 tvingades fly med färjan Sassnitz-Trelleborg hem till Polen (d.v.s. Ryssland)? De hade varit på väg till världskongressen i Paris när gränsen stängdes och ryska undersåtar blev flyktingar längs vägen Sverige – St Petersburg.

Terho Paulsson