En fantastisk bok, skriver gamle Sverigevännen Sigge Fedyk om Katarzyna Molędas bok Szwedzi. Ciepło na Północy (Svenskar. Värme i norr), Czarna owcza 2015).
Katarzyna Molęda är polska men bor i Sverige, 2007–2011 var hon konsul på polska ambassaden och idag pluggar hon sociologi i Stockholm. I boken har hon samlat ihop sina intryck av Sverige och svenskarna – och hon är betydligt mer positiv än Jacek Kubicki var 1980, då han skrev sin kritiska Szwecja od środka (Sverige inifrån), konstaterar Sigge Fedyk.

Det är lätt att leva i Sverige, skriver Katarzyna Molęda. Till skillnad från i Polen bor de flesta invånarna i hyreslägenheter. Hyran kostar skjortan, men standarden är hög och reparationer och renoveringar ingår. I bostadsområdena finns en gemensamhetslokal där man kan träffas, det finns gemensam tvättstuga i hyreshusen – och där annars flegmatiska svenskar kan råka i luven på varandra.

Katarzyna Molęda. Foto: Facebook.

Annat som skiljer sig är den reglerade temperaturen i bostaden, att man ofta inte har gardiner och inte sätter upp staket. Dessutom tar folk av sig skorna när de kommer på besök – det gör man inte i Polen.

Avfallssorteringen har kommit långt – att sortera sina sopor har blivit en nationell hobby.

Många svenskar har egen båt eller sommarstuga, de är medlemmar i någon kör eller annan förening – polackerna är inte alls lika sociala, skriver Molęda. Dessutom dansar man mycket i Sverige, man lånar böcker på biblioteket och till skillnad från i Polen läser man också mycket.

Postkontor försvinner, brev och paket skickas och hämtas i butiker eller kiosker. I butiken betalar de flesta med kort, allt färre bär med sig kontanter, och alla står snällt i kö och väntar på sin tur. Detsamma gäller på Arbetsförmedlingen – man tar sin nummerlapp och sätter sig och väntar. Och tjänstemännen svarar inte i telefon när de har kunder framför sig.

I det sekulariserade Sverige går bara 2 % av befolkningen regelbundet i kyrkan, trots att kyrkorna är uppvärmda på vintern och trots att det finns toalett för besökarna, konstaterar författaren.

På julafton är det en nationell tradition att se Kalle Anka, så har man gjort sedan 1960, och bara Melodifestivalen har fler tittare.

Till skillnad från Polen har tjugo procent av befolkningen inte svenska rötter. Men svenskarna är toleranta mot sina invandrare även om man på många sätt håller på det svenska, älskar svenska produkter, köper svensk potatis, svenska jordgubbar o.s.v.

Arbetet är viktigt för svenskarna – 80 % av befolkningen arbetar mot 65 % i Polen. Problem på arbetsmarknaden och strejker löstes genom Saltsjöbadsavtalet mellan LO och SAF redan 1938. På arbetsplatsen är chefens uppgift att hjälpa personalen – det är inte som i Polen där chefen är störst, bäst och vackrast. Om det förekommer kritik så är den konstruktiv. Svenskarna förväntar sig beröm på arbetsplatsen i form av: Bra jobbat! En svensk specialitet är att kunna arbeta i grupp. De svenska pensionärerna är lyckliga och ständigt upptagna.

Det finns fattiga i Sverige, 1,2 % av befolkningen räknas dit, jämfört med 12 % av polackerna. Välfärd blev ett begrepp efter andra världskriget, då det socialdemokratiska styret och ett effektivt skattesystem skapade förutsättningar för fördelning av olika bidrag och då inte bara till dem som behövde det. Alla barn får gratis lunch i skolan och alla studenter har rätt till studielån oavsett om föräldrarna heter Svensson eller Wallenberg.

Sigge Fedyk