Olga Tokarczuk:
Löparna
Övers. Jan Henrik Swahn, Ariel Förlag 2009

Löparna är titeln på en nyligen utgiven bok av Olga Tokarczuk. Med den vann hon förra året det prestigefyllda polska litterära priset Nike.

Löparna kallades även – och det anspelar Tokarczuk naturligtvis på – en religiös sekt bland ryskortodoxa troende. Sekten förkastade den kyrkliga hierarkin och trodde att världen är genomsyrad av ondska. Ondskan skulle vara som störst när människan förblev stilla. Enda sättet att komma undan ondskan var därför resan, den ständiga rörelsen framåt.

Vem är vår tids löpare? Hur många av dem finns bland oss?

Boken är ett försök att återge den bristande kontinuerlighet och brådska som vår moderna värld och vårt liv präglas av. Tokarczuk lyckas binda samman flera av varandra oberoende motiv med den gemensamma nämnare som resan, brådskan och rörelsen utgör. Annorlunda uttryckt – den gemensamma nämnaren är en rörelse utan slut, en rörelse som vi alla deltar i. Bokens lösa konstruktion bygger på motsatsen rörelse – stillhet. Platser i människor avlöser varandra och passerar som i ett kalejdoskop. I sina ögonblicksbilder fångar Tokarczuk upp vår tids anonymitet som tack vare brådskan och den ständiga rörelsen som bokens gestalter utsätter sig för – resandet – blir till ett universellt drag hos dagens människa: hennes förbannelse och välsignelse, hennes ensamhet och räddning.

Bokens allmängiltiga tema tillsammans med den utmärkta översättningen av Jan Henrik Swahn gör att boken kommer med säkerhet att finna många förtjusta läsare i Sverige.

I den polska originalutgåvan skrev Tokarczuk att boken försöker vara ”lojal mot den kakofoni och dissonans i vår upplevelse av verkligheten och världen, mot det omöjliga i att göra denna värld entydig, mot dess kaotiska väsen, mot dess sönderfall och dess slutgiltiga återuppståndelse i nya konfigurationer”. Och visst är det så. Genom att se oss omkring kommer vi att finna många moderna löpare som med hänförelse företar långa och intressanta resor. Resor som håller oss i rörelse och snabbt för oss till nya platser och människor vars öden vi tyvärr trots det vet så lite om… Däri finns resandets (och vår tids?) tragik och tjusning.

Uppsala den 19 maj 09

Dorota Tubielewicz Mattsson

Dorota Tubielewicz Mattsson
är docent och lektor i polska
språket vid Lunds universitet