Marie Curie – Nobelpristagare och feminist

Marie Curie, Nopelprisporträttet. Generalstabens Litografiska Anstalt Stockholm.

Hon föddes som Maria Salomea Skłodowska den 7 november 1867 i Warszawa, som då tillhörde det ryska imperiet i det så kallade Kongress-Polen (Kongresówka). På både faderns och moderns sida hade släkten förlorat sina egendomar på grund av patriotisk inblandning i polska nationella uppror, bl. a. i Januariupproret 1863 till 1865. Hennes första år var svåra, hennes syster Zofia avled i tyfus och fyra år senare även hennes mor. Då lämnade hon katolicismen och blev agnostiker. Maria gick först på internatskola innan hon började på gymnasium för flickor. Hon var känd för sin höga minneskapacitet och arbetsmoral. Som kvinna fick hon inte börja på det vanliga universitetet utan hon deltog med sin syster i det så kallade ”flygande universitetet”.

Läs vidare >>

Chopintävlingen i Warszawa klar för i år

Jag är fortfarande chockad, sade Bruce Liu på preskonferensen när han korats till vinnare av årets Chopintävling i Warszawa.
Foto: Jan Axel Stoltz.

När den kanadensiske pianisten Bruce Liu – med östasiatiskt ursprung – slog ner den sista tangenten och Warszawafilharmonikerna spelade sista ackordet i Chopins e-mollkonsert strax efter kl 22 på onsdagskvällen betydde det avslutningen av tre dagars finalspelningar för 12 finalister i den 18-de Chopintävlingen för unga pianister. 

Tävlingen, som sen många år har hållits vart femte år de år som slutar på noll eller fem, fick av pandemiskäl skjutas upp till i år. Juryn aviserade, att den skulle meddela sitt beslut om fördelningen av priserna  redan kl 23.30, traditionsenligt i Filharmonins spegelsal. Det tycks också ha blivit tradition, att juryn inte klarar av sina beslut i tid. Först kl 2 natten till torsdagen kom de tolv finalisterna och juryn till en ivrigt väntande medierepresentanter, inbjudna gäster och uthållig publik.

De fyra pristagarna i Chopintävlingen 2021 _ Kyohei Sorita, Bruce Liu, Alexander Gadjiev och Martin Garcia Garcia. Foto: Jan Axel Stoltz.

Förhandsspekulationerna har mycket gällt hur juryn skulle hantera den tydliga åldersdelningen bland finalisterna, de äldre i 25-30-årsåldern, de yngre i 17-20-årsåldern. Skulle de äldres erfarenhet och mognare spel eller ungdomlig entusiasm och nyfikenhet att gå nya vägar värderas högst? Juryns utslag blev tydligt. Ingen av de av många i publiken tippade tre sjuttonåringarna kom med bland de fem högsta pristagarna. Tjugofyraårig Bruce Lius eleganta spel gav honom första platsen och guldmedalj. Andra platsen delades av slovenitalienaren Alexander Gadjiev, 27, och japanen Kyohei Sorita, också 27. Tredjeplatsen gick till spanjoren Martin Garcia Garcia, 25. 

Enbart tre  kvinnor hade nått finalen.  Japanska Aimi Kobayasi  delade fjärdeplatsen med polacken Jakub Kuszlik. Italienska Leonora Armellini, 29, fick åttondeplatsen, medan av många segertippade ryskarmeniska Eva Gevorgyan, 17, ej tilldelades någon placering.    

På plats i Warszawa:
Jan Axel Stoltz

Nya dikter av Kobos Kamińska

Foto: Anna Kaminska

Lundapoeten Barbara Kobos Kamińska har i dagarna gett ut sin elfte diktsamling, Jag finns ju någonstans/Gdzieś przecież jestem (Heterogenesis förlag). Hennes teman är naturen, tiden, havet, det förflutna och ibland känslor av främlingskap. 

Barbara Kobos Kamińska växte upp i polska Oleśnica. Till Sverige och Lund kom hon 1975, där hon utbildade sig till förskollärare. 

I Lund har hon framträtt många gånger med uppläsning av sina dikter, inte minst under Kulturnatten. 

De flesta av hennes diktsamlingar har både svensk och polsk text, i den nya boken har översättningen gjorts av Terho Paulsson och Maria Płoszewska Paulsson i Lund. 

Hon har också översatt andras dikter till polska respektive svenska. 

Barbara Kobos Kamińskas verk:

Krople życia/Livets droppar (2003)

Czas idzie…czas biegnie…/Tiden går…tiden flyr… (2004)

Krakowski Kazimierz powraca/Cracows Kazimierz Returns (2004)

Oddech Ziemi/Jordens andning (2005)

Ziemia przepełniona popiołami/Jorden överfylld med aska/The Land Overfilled With Ashes (2009)

Skrawek Ziemi(2013)

Po drugiej stronie migawek życia/På andra sidan om livets små händelser (2017)

Vandrande poesi/Poesia peregrina (2018)

Mój pejzaż w ciszy/Mitt landskap i tystnaden (2020)

Gdzieś przecież jestem/Jag finns ju någonstans (2021)

Łempicka gav narcissismen och dekadensen ett ansikte

Muralmålning i Gdańsk Zaspa av R.Roskowinski & J.Zdybel från 2016. Den föreställer två stora mellankrigsexporter från Polen, Tamara de Łempicka och det då hypermoderna polsktillverkade bombplanet PZL 37 Łos. foto Andrzej Otrębski

Polska konstnärer med världsrykte är åtminstone i Sverige inte på var mans läppar. En som länge varit glömd är baronessan Tamara de Łempicka-Kuffner, stilbildare inom Art-Decomåleriet. 
Om denna färgstarka konstnär finns så mycket berättat att det skulle kunna vara underlag för en klassisk Hollywoodfilm. 

Läs vidare >>

Sångaren Krzysztof Krawczyk har avlidit

Sångaren Krzysztof Krawczyk vid en konsert i Kongresshallen i Warszawa 2008.
Foto: Stanisław Godula

Med mig i graven vill jag ha min mikrofon och de svarta glasögon som jag brukar ha på mig på scenen. 

Det sade den polske sångaren och kompositören Krzysztof Krawczyk i en intervju före sin död, och när han begravs den 10 april har hans familj sett till att uppfylla denna hans önskan.

Krawczyk föddes 1946 i Katowice, fadern var skådespelare och modern operasångare. Han gick förstås i musikskola för att lära sig sjunga och spelade gitarr spå fritiden. Fadern dog tidigt, och han måste hjälpa till att försörja familjen.

Som 17-åring var han med och bildade gruppen Trubadurzy (Trubadurerna) som snabbt fick flera hits. Trubadurzy spelade på en rad musikfestivaler både i Polen och utomlands, även i Sverige.

1973 inledde han sin solokarriär och framträdde på festivaler runt om i Europa och Sovjetblocket. Hans sånger var mycket populära och han drog mycket folk till de evenemang där han uppträdde.

Han lämnade flera gånger Polen för USA – först 1979 då han tröttnade på att ständigt få sina texter censurerade av regimen. För att få ihop till sitt uppehälle tvingades han ta jobb som taxiförare, bartender eller byggnadsarbetare. Men han spelade och sjöng på klubbar i olika städer. 1989 återvände Krawczyk till Polen och spelade in flera skivor med rock’n roll, en stil som skiljde sig från hans tidigare produktion. Han gjorde ofta covers på internationella slagnummer. 1990 reste han tillbaka till USA ett par år. 

Med albumet Ojcu Świętemu śpiewajmy. (Låt oss sjunga för den heliga fadern) fick han en guldskiva, och han sjöng sången för påven i samband med en pilgrimsfärd till Peterskyrkan i Rom år 2000. 

Under sin karriär har han tilldelats en lång rad utmärkelser.

Han avled i sviterna av covid-19 den 5 april, 75 år gammal, en legend på den polska scenen.

Bulletinens fotograf i Warszawa, Stanisław Godula, fotograferade under en av Krzysztof Krawczyks konserter på Kulturpalatset i december 2008. I slutet av konserten steg sångaren ner från scenen och tackade personligen Godula för hans bilder, som nu har en plats i familjen Krawczyks privata arkiv. 

– Det var ett stort ögonblick för mig, säger Stanisław Godula vid minnet. Jag har fotograferat under många kända artisters konserter i Warszawa, men jag har aldrig upplevt en stämning som den gången i Kongresshallen. Krawczyk var älskad av fyra generationer polacker.

 (onet.pl och wikipedia.pl och P.B april 2021)

Rosner och Komeda – två polska jazzgiganter

Krzysztof Komeda, teckning av Zbigniew Kresowaty. Wikipedia.

Klassisk polsk musik är erkänd och respekterad. Vid sidan av mästaren Chopin har även storheter som Krzysztof Penderecki, Karol Szymanowski, Wojciech Kilar och den nyligen bortgångne Stanisław Skrowaczewski satt Polen på den internationella klassiska musikkartan. Men det finns ett parallellspår i den polska musikexporten som inte är lika omtalat – den polska jazzen. Två två polska namn som på ett extraordinärt sätt lyckats etablera sig i den internationella jazzeliten är Eddie Rosner och Krzysztof Komeda.

Läs vidare >>http://bulletinen.org/wordpress/rosner-och-komeda-tva-polska-jazzgiganter/

Zagajewski – en av Polens främsta poeter är död

Adam Zagajewski. Foto: Joanna Helander.

Adam Zagajewski kommer alltid att vara med oss

En av Polens största poeter Adam Zagajewski är död. Han blev 75 år gammal. Många gånger nominerad till och tippad som Nobelpristagare i litteratur var han väl känd och uppskattad ute i världen. Men han var också engagerad på demokratins och frihetens sida.

Han föddes i Lviv 1945 och samma år kom han med sina föräldrar till staden Gliwice i Schlesien. Han studerade filosofi och psykologi. Hans litterära debut kom 1967. Det var dikten  Muzyka (Musiken) som publicerades i tidskriften Życie Literackie och valdes av ingen mindre än den senare Nobelpristagaren Wisława Szymborska. 

Under 1970-talet blev han som många andra diktarkolleger belagd med censur av den kommunistiska regimen. Zagajewski tillhörde den då mycket livskraftiga litterära gruppen Nowa Fala (Nya vågen) som språkligt och konstnärligt och idémässigt opponerade sig mot makthavarnas förljugna propagandaspråk och deras språkliga manipulering. Tillsammans med Stanisław Barańczak, Ryszard Krynicki, Julian Kornhauser och Ewa Lipska och några till skapade han en ny poetisk attityd till den ärvda eskapistiska och estetiserande litteraturen (framför allt poesin), den föreställda världen. I boken Świąt nie przedstawiony (Den icke-föreställda världen) från 1974 som han skrev tillsammans med Julian Kornhauser presenterades inte bara en kritisk syn på 1960- och 1970-talens polska litteratur utan även ett litterärt program som generellt gick ut på att djupgående analysera verkligheten och beskriva omgivande realia utan omsvep som myter, allegorier och metaforer erbjöd. Författarna uppfattade poesin och litteraturen i allmänhet som  ett redskap för att skapa samhällets och medborgarnas självinsikt och kunskap.  Nowa Falas diktare stod ofta den lingvistiska poesin nära även om deras främsta mål var att ge en poetisk analys av det officiella språket och att uttrycka den påtagliga erfarenheten av att leva med ett brutalt manipulerat språk.

Men Zagajewski gick vidare i sin poetiska utveckling. Han skrev en allmängiltig poesi som ofta berörde existentiella och moraliska  problem. Hans diktning var orimmad, fri. Kanske härstammade det från hans övertygelse om att meningen är det viktigaste och inte hur vi utformar språket. Hemligheten med hur vi upplever och erfar verkligheten, den moderna världen och människan var själva kärnan i hans diktning.

I sina essäer var Zagajewski utan tvekan en ivrig förespråkare av frihet, mångfald och konst. Orädd som han var för att offentligt ta ställning i politiska frågor och kritiskt granska verkligheten och det politiska livet (inte bara i Polen) fordrade han av sig själv och sin läsare något mer. Så var det när han skrev diktsamlingen Ode till mångfalden, essäen Solidaritet och ensamhet och i den sista essäboken från 2019 Substancja nieuporzadkowana (Den oordnade substansen). Så skrev han: ”Professionella politiker verkar ofta som skapelser som en smula komprometterar mänskligheten. Som något karikatyrmässiga skapelser. (…) Som om man amputerade en ansenlig del av deras själar.” Zagajewski ville inte reducera  friheten till dess ”politiska aspekt”:

”Det är kanske värt att komma ihåg att i varje gemenskap som inte totalt dominerats av analfabeter ännu, pågår ett annat lugnare, tystare samtal som inte tilldrar sig så stor uppmärksamhet men som är lika viktigt; ett samtal om Gud, om livets mening, om konsten, litteraturen, musiken, om civilisationens natur, om sambandet mellan moderniteten och traditionen eller om döden”.

Som vi andra tvivlade ibland Adam Zagajewski. Han tvivlade på sig själv, på mänskligheten och poesins makt. I sitt berömda tal i samband med mottagandet av Prinsessan av Asturiens litteraturpris sa han bland annat: ”Poesi är inte på modet längre”. Där hade du fel, käre Adam. Poesi är på modet. Tack vare diktare som du.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Gazeta Wyborcza tar tempen på Sverige i coronatider

Skärmdump från Gazeta Wyborcza.

Sveriges hållning i coronapandemin har väckt uppseende över hela världen – inget masktvång och ingen lockdown. Hur har svenskarna det egentligen – är de lyckliga i sina röda hus med vita knutar, frågade man sig. I början av hösten skickade  Gazeta Wyborczas redaktion ut en reporter för att ta reda på detta. 

Det rapporterar Sigge Fedyk, vår korrespondent i Wrocław >>

Traditionell Chopinfestival i otraditionellt format

I brunnsparken finns ett monument över nationalkompositören Fryderyk Chopin, till vars minne den årliga pianofestivalen inrättats. Statyn, som avtäcktes 1976, är gjord av skulptören Jan Kucz. Foto Jacek Halicki

År 1946 instiftades en pianofestival i den lilla kurortsstaden Duszniki Zdrój i södra Polen. Man ville högtidlighålla 120-årsminnet av nationalkompositören Fryderyk Chopins konserter på kurorten. I år har den nu årliga Chopinfestivalen firat 75-årsjubileum men med extraordinära åtgärder på grund av Covid-19-pandemin.

I augusti 1826 kom den då sextonårige Fryderyk Chopin till kurorten för att komma tillrätta med sin dåliga hälsa. Mellan behandlingarna hann han också med några välgörenhetskonsert-
er.

Efter andra världskrigets slut påbörjades ett mödosamt arbete att bygga upp alla olika delar i det sargade Polen. Kultursektorn var inget undantag, och musikentusiaster lade då grunden till den årligen återkommande pianofestival i Duszniki-Zdrój i Dolny Sląsk som fortfarande pågår.

Duszniki-Zdrój har anor från 1400-talet och fick officiell status som kurort i mitten på 1700-talet, då en hälsoanläggning byggdes i den lilla staden nära tjeckiska gränsen.

EInar Persson besökte årets Chopinfestival i Duszniki Zdró. >>

Kozłówka – pampigt slott i Polen

Kozłówka norr om Lublin är värt ett besök. Notera tornen på ömse sidor om slottet – det är inte bara dekoration utan också vattentorn.

Ett par mil ovanför staden Lublin i sydöstra Polen ligger Kozłówka, ett av Polens historiska barockslott. Det byggdes under första halvan av 1700-talet, men den prakt som slottet fortfarande uppvisar kom huvudsakligen till under magnatfamiljen Zamoyskis tid. Slottet som idag är museum är öppet för allmänheten.

Slottet är fyllt av antikviteter och andra dyrbarheter som det anstod en magnatfamilj. Mycket är original, eftersom Kozłówka 1944 fick status som museum av den nya kommunistregimen i Lublin. Därmed räddades byggnader inventarier från plundring.

De som har satt starkast prägel på Kozłówka var greveparet Konstanty Zamoyski (1846–1923) och hans fru Aniela Potocka. De lät bygga en teater, ett kapell och två torn,  som dessutom fungerade som vattentorn. Vackra kakelugnar stod för uppvärmningen och palatsets väggar dekorerades med väggmålningar. 

Konstanty Zamoyskis sovrum. På det engelska serveringsbordet står engelska och franska silver- och nysilverföremål från 1800-1900-talen.

Konstanty var intresserad av ny teknik och lät installera nymodigheter som badrum – sex stycken. Här och där fanns också kylskåp, alltså plåtskåp fyllda med krossad is. Och i salongen står ett självspelande piano. 

I Adam Zamoyskis sovrum finns ovanstående skulptur, Den knästående Afrodite, en 1800-talskopia av en antik skulptur i vit marmor.

Efter honom övergick slottet i kusinen Adam Zamoyskis ägo. 1928 lät han det polska landslaget i gymnastik hålla träningsläger på palatsets gård inför OS i Amsterdam. 

Sonen Aleksander Zamoyski (1898-1961) skickades till koncentrationslägren Auschwitz och Dachau  under andra världskriget och när den sovjetiska armen 1944 närmade sig tog hustrun Jadwiga Zamoyska (1908-1998) med sig en rad värdeföremål med sig till Warszawa. Tanken var att rädda dem undan förstörelse, men det mesta förstördes under Warszawaupproret. Det som blev kvar i slottet räddades mirakulöst när Kozłówka i slutet av andra världskriget blev museum.

Det gör mindre ont – familjen Zamoyskis motto bygger på en gammal legend.

Över slottsgrindarna kan man se Zamoyskis motto: Det gör mindre ont! Enligt familjelegenden deltog en av släktens förfäder, Florian Szary (den Grå) i slaget vid Płowce 1331 mot Tyska Orden. Tre gånger fick han magen genomborrad av spjut, och när kungen, Władysław Łokietek, frågade hur det stod till med honom svarade han: Det gör mindre ont än den skada som korsriddarna har orsakat Polen. 

Fler bilder:

 I bakgrunden en skänk. På det lilla bordet syns fajanskärl från franska Sarreguemines från början av 1900-talet. Nysilverföremålen är en servis för varm choklad från 1800-talet, tillverkad av Christolfle i Paris.
Tredelad fotogenlampa från 1800-talet över biljardbordet i biblioteket.
Tre putti dansar på 1800-talsfontänen i den franska trädgården. Skulpturen, som är en kopia från Versailles tillverkades av Le Val d’Osne i Paris.
I en av byggnaderna på slottet Kozłówka har man inrättat ett galleri för socialrealistisk konst. Där finns detta metallhuvud av Vladimir Lenin.

Bilder: Stanisław Godula
Text: Gunilla Lindberg

Krosno – ett glasbruk med traditioner

Venezia är en av de glasserviser som gjort glasbruket i Krosno berömt. Foto: Glasbruket.

Alla känner till den polska kristallen, men många vet kanske inte att det polska glaset som tillverkas för hand i Krosno i sydöstra Polen är världsberömt.

Historien börjar 1923 då det första glasbruket i Krosno uppfördes. Ägare var aktiebolaget ”Polskie Huty Szkła” i Kraków (Polska glasbruk) som 1929 tilldelades en medalj för fina insatser.

Under andra världskriget stannade produktionen upp en kortare tid för att sedan återupptas under tyskt styre. Inför krigsslutet tog tyskarna med sig alla maskiner och brände ner byggnaderna, men bara några dagar därefter började de anställda bygga upp fabriken och produktionen återupptogs strax efter krigsslutet.

Fabriken moderniserades efterhand, produktionen utökades och en hel del gick på export till Storbritannien, Kanada och Brasilien. Glasbruket fick flera utländska utmärkelser. 

1958 döptes glasbruket om till ”Krośnieński Huty Szkła” (Krosnos glasbruk). Det startas även en målarverkstad och en skola för glasstudier. Nya fabriksbyggnader uppfördes och andra glasbruk anslöts till företaget. 

Blåklocka, som designades för svenska Duka, var mycket populär. Foto: Henrik Oxelcrantz

Mellan 1979 och 1980 fungerade glasbruket inom ramen för planekonomin. Produktionen var stor, och i nästan varje polskt hem fanns glas från Krosno. Företaget höll hårt på att allt skulle tillverkas för hand, vilket inte minst uppskattades utomlands. Modellerna som togs fram bildar historia i polsk design och många projektledare uppnår världsrykte. Bruket fick prestigefyllda beställningar från drottning Elizabeth II i Storbritannien, kejsar Akihito i Japan och kung Juan Carlos i Spanien. Man tillverkade även en glasserie med namnet ”Blåklockan” till Duka det på den tiden ledande inredningsföretaget i Sverige. Blåklockan blev mycket populär. Man producerade också en glasserie med namnet ”Optyk” till den exklusiva varuhuskedjan Galeries Lafayette i Frankrike.

Även Krista nådde utanför Polens gränser. Foto: Glasbruket i Krosno.

År 1988 nådde produktionen rekord, och Krosnos Glasbruk vann första pris i tävlingen ”Made in Poland”. Vid övergången till marknadsekonomi introducerades glasbruket på börsen i Warszawa och blev åter ett aktiebolag. År 2001 bildas kapitalgruppen ”Krosno” som omfattade glasbruket i Krosno samt glasbruken i Jaśle och Tarnów. S.k. firmasalonger – ”Galerie Krosno” – öppnades i shoppinggalerier som Złote Tarasy och Arkadia i Warszawa, Stary Browar i Poznań, Manufaktura i Łódź, Galeria Kazimierz i Kraków och Arkady i Wrocław. 

Vid sitt 80-års jubileum år 2003 tilldelades glasbruket Republiken Polen presidents utmärkelse för utmärkande insats beträffande byggandet av polsk ekonomisk prestige i Europeiska Unionens länder.

Men tiderna försämrades och 2009 stod Krosno glasbruk inför konkurs. Valda delar av företaget såldes men man lyckades upprätthålla en viss produktion och kunde fortfarande med framgång sälja sitt glas i Polen och utomlands. 2016 köpte den sydafrikanska investeringsfonden Coast2Coast in sig i verksamheten med 121 miljoner złoty, och därmed var en sju år lång likvideringsprocess över. Namnet ändrades till Krosno Glass och en ny era inleddes.

Idag har företaget 2200 anställda och visitkortet är fortfarande glas som tillverkats för hand. Över 90 % av det handblåsta glaset går på export och cirka 60 % av det maskinellt tillverkade exporteras. Produkterna har hela tiden sålts under eget namn, vilket är ovanligt för produkter från östra Europa. I nuläget exporteras till 60 länder världen över, framför allt till USA och Storbritannien, men också till Japan, Australien, Sverige och Tyskland.

Text: Henrik Oxelcrantz

Källor: Krosno Glass,
Wikipedia

Tänk om mina anfäder kunde se mig nu!

Polens nya ambassadör i Sverige Joanna Hofman och Peter Eklund, Svensk-Polska Samfundets ordförande.

– Tänk om mina anfäder kunde se mig när jag träffar den svenske kungen i samband med min ackreditering!

Det säger Joanna Hofman, Polens nya ambassadör i Sverige. Hennes anfäder var högre befäl och allierade med Napoleon på den tiden det begav sig. 

– De kanske träffade kungens anfader, general Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan av Sverige, inom den franska armén?

Svensk-Polska samfundets ordförande Peter Eklund träffade en måndageftermiddag i juli den nya ambassadören på polska ambassaden i Stockholm. 

Ambassadör Hofman har varit i Sverige sedan början av mars. 

Hon presenteras närmare i höstens nummer av Samfundets medlemstidning Svensk-Polsk Bulletin. Förutom att ha tjänstgjort som diplomat i Helsingfors, Jerusalem och Washington har hon varit anställd av finska energiföretaget Fortum i Turkiet. På visitkortet kan hon även skriva skådespelerska då hon filmat och medverkat i TV serier.

Henryk Bukowski lever kvar i sitt verk

Namnet Bukowski är välkänt för svenskarna, särskilt för dem som tycker om auktioner. Vad alla kanske inte vet är att Auktionsfirman Bukowskis grundades 1873 av Henryk Bukowski, en invandrare från Polen. En annan polsk invandrare i Sverige, Michał Haykowski, gav nyligen ut en biografi över Bukowski, Imię żyje nadal (Namnet lever kvar). Sigge Fedyk har läst den. 

Henryk Bukowski föddes 1839 som ett av många barn i en fattig adelsfamilj i Litauen. Han studerade juridik i Moskva och efter januariupproret 1863 flydde han tillsammans med två kamrater till Sverige. Han hade tur och fick anställning på Kungliga Biblioteket i Stockholm, där han katalogiserade polska handlingar och böcker som kommit till Sverige som krigsbyte. Sedan fick han i uppgift att katalogisera hovjuveleraren Christian Hammers konstsamlingar. 

1870 öppnade han sin första konst- och antikvitetsaffär på Jakobsgatan i Stockholm där han började med konstauktioner.

Henryk Bukowski gifte sig och fick fyra barn, varav tre dog tidigt och äktenskapet slutade i skilsmässa. Han engagerade sig i sitt arbete och hans namn blev snart en garant för kunskap och hederlighet. När han senare flyttade till Arsenalsgatan kom hovet att bli hans största kund. Han gjorde flera gånger stora klipp – som när han köpte Anders Zorns teckning Barnhuvud för 8 kronor och 5 öre.

När Christian Hammers stora samling såldes i Köln lyckades Bukowski köpa upp flera svenska konstskatter. Han hjälpte Artur Hazelius vid grundandet av Nordiska museet  och sponsrade slavisten Alfred Jensen som översatte Adam Mickiewicz nationalepos Pan Tadeusz.  

År 1900 dog Bukowski. Han var då ensam i Sverige sedan hans enda dotter flyttat till Kraków. Han begravdes i Stockholm, men efter ett par månader flyttades kistan efter hans sista önskan till Schweiz. Efter sig lämnade han ett företag som var det bästa i sin bransch i Norden.

Sigge Fedyk 

Chopin – pianots obestridde mästare under romantiken

Frédéric Chopin, porträtt av Maria Wodzińska.

I år är det 210 år sedan den polske kompositören Fryderyk Chopin föddes i den delen av Polen som lydde under rysk överhöghet. Vid den här tiden var det bara femton år sedan Polen delades upp mellan Ryssland, Preussen och Österrike-Ungern. Föräldrarna bodde i Żelazowa Wola, väster om Warszawa, men flyttade ett halvår senare till Warszawa där fadern fått anställning som lärare.
Läs mer >>

Nya dikter av Kobos Kaminska

Lundapoeten Barbara Kobos Kaminska. Foto: Privat.

Mitt landskap i tystnaden/Mój pejsaż w Ciszy heter den polsk-svenska lyrikern Barbara Kobos Kaminskas nya diktsamling. Den innehåller dikter från 1965 och fram till förra året och blir på så vis en bild av hur poetens tankevärld utvecklats under denna tid.

Barbara Kobos Kaminska bor sedan 1975 i Lund och har gett ut flera tidigare diktsamlingar. Debuten kom 2003 med Krople Życia/Livets droppar  och redan året därpå kom: czas idzie … czas biegnie/tiden går … tiden flyr… på polska och svenska samt Krakowskie Kazimierz powraca/Crakow’s Kazimierz Returns på polska och engelska. Sedan följde Oddech ziemi /Jordens andning 2005, Landet överfyllt med aska 2009 och Skrawek Ziemi med sextio gamla och nya dikter, som endast gavs ut på polska.

Hennes dikter präglas ofta av tankar och minnen från förr, inte minst kan hon försjunka i tankar om Förintelsen – samlingen Landet överfyllt med aska kom ut på Förintelsens dag den 27 januari 2009. Men det finns också ljusa minnen – som jollrandet med den lilla dottern Anna.

Samlingens sista dikt lyder:
Jag är tystnaden
i tystnaden
ensamheten
i ensamheten
minnet
i minnet
Jag är framtiden
i det förflutna.
Vad jag har kvar
av tid är ovisst.
Natten sluter sig
i mitt inre landskap.

Översättningen till svenska har gjorts av Terho Paulsson

Som känd Lundapoet har Barbara Kobos Kaminska genom åren deltagit i många diktaftnar, ibland ensam och ibland tillsammans med andra.

När hon inte skapar egen poesi översätter hon gärna andra poeter till och från polska och svenska – men även engelska och spanska.  

DIkter av Barbara Kobos Kaminska i Polen-Bulletinen >>

Hoten mot den fria journalistiken

Adam Michnik, chefredaktör för Gazeta Wyborcza i Warszawa, deltog i ett panelsamtal om hoten mot journalistiken i Helsingborg. Här i samtal med professor Dorota Tubielewicz Mattsson.
Foto: Gunilla Lindberg.

Hur hotad är egentligen den fria journalistiken? Det var ämnet för ett panelsamtal på Helsingborgs stadsbibliotek på lördagen. Frågan gällde både internationellt, europeiskt, nationellt och lokalt.

Adam Michnik, chefredaktör för tidningen Gazeta Wyborcza, talade om läget i Polen, hur den nuvarande regeringen ockuperat de statliga medierna och bytt ut journalister på alla nivåer för att få en regimpositiv rapportering om inrikespolitiken.

Det finns många oberoende medier som på olika sätt försöker hålla fanan högt, sade Michnik. Men även de är hotade, eftersom de ofta ägs av mediehus med utländskt kapital. Regeringen vill nu att polska investerare ska ta över för att få en Polen-vänlig rapportering.

Regimen har tagit över de statliga medierna, sade han, och även andra institutioner i den offentliga förvaltningen. Det är inte statens institutioner längre, det är partiets.

På scenen fanns också Expressens kulturchef Karin Olsson som stod för det nationella perspektivet – hon talade om de påtryckningar som svenska medier utsätts för av t.ex. Kinas ambassadör. Kina agerar med ett aggressivt språkbruk och hot för att få svenska medier att rapportera på rätt sätt om förläggaren Gui Ming Hai. Ett annat exempel var protesterna mot Jyllands-Posten som publicerat en satirbild där stjärnorna i den kinesiska flaggan ersatts med Corona-virus.

Andra hot är de ekonomiska, Google och FB övertar allt mer av annonsintäkterna, konstaterade Karin Olsson. Det är också ett problem att så många inte har förtroende för de etablerade medierna utan söker sig till de s.k. alternativa medierna – sajter på nätet som ger sin egen, ofta populistiska beskrivning av vad som sker i landet.

Michnik var lite road av diskussionerna om alternativa medier.

I Polen tror alla att mediesituationen är perfekt, alla journalister och medier är oberoende – ingen har hört talas om Sverigedemokraterna och deras sajter, sa han.

För det internationella perspektivet stod DNs Warszawa-korrespondent, Michael Winiarski som varit korrespondent i många länder, bl.a. Moskva och New York.

Han konstaterade att det ofta är svårt att skriva om nyheter från Polen eftersom svenskar i gemen vet så lite om landet.

Domstolsreformen är så komplicerad att den nästan är omöjligt att förklara, sade han.

Winiarski talade också en del om de ryska medierna, som har det ännu besvärligare än de polska.

Polen är ju ingen diktatur, sade Winiarski.

Helsingborgs Dagblads chefredaktör Jonas Kanje är engagerad i yttrandefrihetsfrågor och talade om farorna med att den seriösa journalistiken får det svårare. De som på alternativsajterna skriver om läget i Sverige och världen ger sin egen syn på händelser och politik, medan utbildade journalister vet att alla frågor har två aspekter som måste belysas lika väl.

Moderator var Gabriel Stille, själv journalist men också lektor i svenska på universitetet i Warszawa.

Gunilla Lindberg

Vita Örnen till Zofia Posmysz-Piasecka

Journalisten och författaren Zofia Posmysz-Piasecka signerar böcker under ett framträdande på Austriackie Forum Kultury 2017. Foto: Stanisław Godula

Journalisten och författaren Zofia Posmysz-Piasecka, som själv överlevt de nazistiska koncentrationslägren i Auschwitz, Ravensbrück och Neustadt-Gleve (båda i Tyskland), har av president Andrzej Duda tilldelats Vita Örnens orden, Polens högsta civila utmärkelse.

Anledningen är hennes enastående insatser för att sprida kunskap om Förintelsen och om polackernas martyrskap i de nazityska koncentrationslägren under andra världskriget. Hon har också presenterat sanningen om den stora tragedin litterärt i böcker som Pasażerka, Wakacje nad Adriatykiem och Ten sam doktor M.

Text och bild: Stanisław Godula

Adam Michnik till Helsingborg

Adam Michnik. Foto: Foto: Stephan Röhl, wikipedia

Hur hotad är egentligen den fria journalistiken?
Den 8 februari kl 14.00 kommer den legendariske chefredaktören för Gazeta Wyborcza, Adam Michnik, till Helsingborgs stadsbibliotek där han tillsammans med chefredaktören för Helsingborgs Dagblad, Jonas Kanje, Expressens Kulturchef Karin Olsson och journalisten Michael Winiarski från Dagens Nyheter samtalar om hoten mot det fria ordet i Europa och i Sverige.

Samtalet modereras av journalisten Gabriel Stille.
”Democracy dies in Darkness” är The Washington Posts devis som används sedan 2016 då Donald Trump vann presidentvalet. ”Fake news” och ”alternativa fakta” är begrepp de flesta har hört sedan USA:s president förklarat öppet krig mot den fria pressen. Även i Europa hårdnar klimatet för journalister som värnar det fria ordet. Chefredaktören Adam Michnik vet vad det innebär när statsmakten försöker begränsa möjligheterna för redaktionell bevakning och granskning. Men hur ser utvecklingen ut i Sverige? Inte kan väl det fria ordet vara hotat? Missa inte detta brännande aktuella samtal!

hemsida här: https://www.kulturwknd.se/programfb-event här: https://www.facebook.com/events/1546989382118808/

Skånsk-polskt Purimszpil gästspelade i Warszawa

En scen i Purimszpil – Gwidon Jakowlew som Esters farbror framför delar av kören: Marysia Tencer, Ewa Oher, Jan Axel Stoltz. Foto: Stanisław Godula

I drygt tio år har den funnits, teaterensemblen som ibland kallats för Lundavänner men oftast inte har något namn alls. Med kabareter och musikskådespel på polska har den roat sin publik inte bara hemma i Lund och Malmö utan också i bl.a. i Köpenhamn, Göteborg, Paris, New York, Israel och Warszawa, där den judiska kulturfestivalen Singers Warszawa fem gånger utgjort ramen för framträdandena.

Läs vidare >>

Herman Lindqvist på Senatorska

Liliana Komorowska Lindqvist och Herman Lindqvist presenterar sin nya bok, Sverige–Polen 1000 år av krig och kärlek på ett möte med Polsk-Svenska Föreningen i Warszawa.

Den 6 november presenterade författaren och journalisten Herman Lindqvist, välkänd och uppskattad i Polsk-Svenska Föreningen i Warszawa, sin nya historiska bok Sverige – Polen, 1000 år av krig och kärlek för medlemmarna på Senatorska den 6 november.

Hermans intressanta berättelser om de ofta okända svensk-polska relationerna genom hela historien har översatts av Liliana Komorowska Lindqvist.

Författaren bekräftade att arbete med en översättning till polska pågår.

På sin fritid reser Herman och Liliana med stor entusiasm runt i Polen och har besökt många av de platser där Sveriges och Polens gemensamma historia har utspelat sig.

Text och bild:
Stanisław Godula

Tokarczuk: Polsk kultur har alltid sugit i sig idéer utifrån

Olga Tokarczuk har tilldelats 2018 års Nobelpris i litteratur.
Foto: wikipedia.

– Jag har lite svårt att ta till mig att jag har fått Nobels litteraturpris, när jag tänker på Nobelpris är det Wisława Szymborska jag ser framför mig. Jag har inte vant mig vid att det är jag i år, men jag märker att det kommer mycket mer folk till mina författaraftnar. De knuffar på varandra och säger: Där kommer Nobelpristagaren, utan att ens försöka uttala mitt namn.

Det säger Olga Tokarczuk, pin färsk litteraturpristagare, i en lång intervju med TVN24. Läs vidare >>

Peter Johnsson på Senatorska

Peter Johnsson besöker Polsk-svenska föreningen i Warszawa. Samtalet leds av Piotr Kiszkiel.
Foto: Stanisław Godula.

Vid ett möte med Polsk-svenska föreningen i Warszawa den 18 oktober berättade Peter Johnsson, utrikeskorrespondent, historiker och författare, om hur historia skrevs förr och hur den tolkas idag beroende på forskningen men även beroende på hur mycket politiken blandas in.

Peter Johnsson har skrivit flera böcker om Polens historia och alltid från ett svenskt perspektiv.

Ett trettiotal personer var närvarande och samtalet var en del av Samfundets utökad verksamhet den sista tiden.

I november kommer Herman Lindquist med sin nya bok ”Sverige-Polen. 1000 år av krig och kärlek” till Föreningens lokal på Senatorska i Warszawa.

Piotr Kiszkiel

Flickan och kriget

Farmor Hella – Helena Głowacka – har alltid varit författaren Annelie Karlssons främsta förebild. Głowacka var född i 1920-talets Polen och upplevde under sin uppväxt hur landet invaderades av Nazityskland.

Annelie Karlsson berättar farmors historia både för att skapa förståelse hos unga om vad som hände under andra världskriget och drar parallellen till de flyktingar som idag kommer till Sverige från en annan svår krigsskådeplats, Syrien.

Farmor Hella växte upp på landet i en fattig familj. När kriget bröt ut förlades tyska militärer till hennes by, och som 15-åring tvingades Hella arbeta i kommendantens hushåll. Senare fördes hon till Nazityskland där hon tillsammans med fyra andra flickor som tvångsarbetare placerades på en bondgård. Efter ett tag flydde flickorna men togs tillfånga, kastades i fängelse och transporterades senare till koncentrationslägret Rawensbrück. Så småningom kom Hella med de vita bussarna till Sverige.

Det är en hemsk historia, men Annelie Karlsson berättar på ett vardagligt och icke skrämmande sätt. Hemskheterna finns med, men också glädjeämnena, och unga läsare får en uppfattning om hur Hella hade det, både på bondgården och i lägret.

Med boken Den sanna berättelsen om Flickan och Kriget vill Annelie Karlsson påminna om vad som hände i Europa för åttio år sedan och visa att barn och ungdomar far illa i krig även idag. Anna-Carin Svanå har gjort de fina illustrationerna som påminner om de illustrationer som polacker i fängelse under kriget lyckades smuggla ut till omvärlden.

Det finns planer på att översätta boken till polska och tyska.

Gunilla Lindberg

Olga Tokarczuk och hennes (litterära) värld

Olga Tokarczuk har tilldelats 2018 års Nobelpris i litteratur.
Foto: wikipedia.

Nobelpriset i litteratur går i år till Olga Tokarczuk. Det är fantastiska nyheter för litteraturälskare och alla som är intresserade av Polen och polsk kultur.

Olga Tokarczuk är en författare i sina bästa år (hon är bara 57 år gammal) och den sjätte polska Litteraturpristagaren. Hon debuterade 1979 under pseudonymen Natasza Borodin. Men debuten som romanförfattare fick vänta till 1993. Tokarczuks andra bok E.E. blev hennes genombrott. Det är en historia med starka influenser av den magiska realismen – en tonårsflicka får plötsligt parapsykiska förmågor och förlorar dem lika plötsligt när hennes mognadsprocess nått sin kulmen. Prawiek i inne czasy(Gammeltida och andra tider) från 1996 blev en enorm succé och översattes till många språk, däribland till svenska av Lennart Ilke. Här ”spelar hon på stora och små trummor”.

Läs vidare >>

Mustiga skrönor i Lindqvists svensk-polska historia

Journalisten och författaren Herman Lindqvist har just gett ut en bok om relationerna mellan Sverige och Polen – 1000 år av krig och kärlek. Foto: Stefan Tell.

Herman Lindqvist fokuserar liksom en gång Carl Grimberg på drastiska händelser med kungligheter och krigshjältar i huvudrollen. Han beskriver den polska och den svenska historien och kryddar den med skrönor, myter och legender, från vikingatiden – var det inte vikingar som grundade Polen? – fram till 1980-talet då stödet i Sverige för Solidaritetsrörelsen var enormt. När segern över kommunismen var vunnen besökte också kung Carl XVI Gustaf besökte presidenten och Fredspristagaren Lech Wałęsa i Warszawa.

Skildringen av en polsk magnatbegravning på 1600-talet är magnifik, och beskrivningen av hur den ”sarmatiska” adeln vände världen ryggen och var sig selv nok leder onekligen tankarna till dagens Polen, där många vill stänga ute ”det dekadenta väst” för att i stället hylla de traditionella polska värdena: familjen, katolska kyrkan och fosterlandet.

Läs vidare >>

– Mycket är olika i Polen och Sverige

Den svensk-polske filmregissören Magnus von Horn.
Foto: Stanisław Godula.

Det är i år hundra år sedan Polen och Sverige återupprättade sina diplomatiska förbindelser. 1918 blev Polen åter en självständig nation efter att i över hundra år ha varit utraderat från kartan, ockuperat och uppdelat mellan de tre stormakterna Ryssland, Preussen och Österrike-Ungern.

Med anledning av jubileet har Polens största veckotidning Polityka publicerat en artikel om Sverige där man avhandlar våra gemensamma relationer i nutid.

140 000 polacker är fast bosatta i Sverige, medan bara 3 000 svenskar bor i Polen, skriver Polityka, som talat med några av dem.

Den första är Magnus von Horn från Göteborg som kom till den berömda Filmhögskolan i Łódź och fastnade där som filmregissör och akademisk lärare.

Ett viktigt skäl till att våra länder är olika är att svenskarna inte har drabbats av krig på det sätt som polackerna har gjort, säger han.

Magnus von Horn har liksom Lotta Eliasson från Uppsala och Tobias Asplund från Stockholm gift sig i Polen, och barnen i alla tre familjerna är tvåspråkiga.

Det blev förstås en kulturkrock i början, konstaterar de. Svenskarna överraskades av att medborgarna i Polen får göra så mycket själv, sådant som staten tar hand om i Sverige.

I Uppsala har tidningen träffat Małgorzata Packalén Parkman, polsk professor som bor i Sverige sedan 1978.

Det är lättare för en svensk att komma till Polen, hävdar hon. En polack som kommer till Sverige måste hela tiden bevisa sitt värde.

Det funkar inte i Sverige att man berättar mycket om sig själv, som polacker ofta gör, och att man visar att man tjänar pengar, skriver Polityka.

Man har också olika uppfattning om till exempel ord som frihet. Unga svenskar förknippar frihet med naturen (Sol, vind och vatten, som Ted Gärdestad sjunger), men för polackerna är frihet detsamma som demokrati, självständighet, kamp och brist på censur.

Svenska ambassaden i Warszawa har också en utställning med anledning av 100-årsminnet, Chleb i kanelbulle (Bröd och kanelbulle) som illustrerar de svensk-polska relationerna under det gångna seklet.

Sigge Fedyk

Följ webb-Bulletinen på Facebook

Idag finns en hel del information om Polen att tillgå på svenska, och därmed har behovet av webb-Bulletinen minskat. Därför har vi trappat ner vår egen verksamhet och lyfter i stället fram andra journalisters artiklar på vår Facebook-sida. Vi lägger inte av, men våra inlägg kommer sedan en tid mera sparsamt. Håll alltså koll på wBs och PolenPoddens FB-sida, där finns mycket att hämta i form av länkar till artiklar, tips om evenemang och liknande.

När jag för snart femton år sedan startade webb-Bulletinen förekom sällan nyheter från Polen i svenska medier, bortsett ifrån sporttabellerna. Intresset för demokratins utveckling i Polen efter kommunismens fall 1989 hade avtagit. Under Solidaritetstiden engagerade sig många svenskar i polackernas kamp mot en orättfärdig regim, som inte bara höll befolkningen i intellektuell fångenskap utan också ofta på svältgränsen. Vi såg Andrzej Wajdas filmer, vi följde Lech Wałęsa i spetsen för strejkande varvsarbetare fram till Solidaritets jordskredsseger, vi hurrade för den nu fria staten som skulle gå över från sovjetisk planekonomi till marknadsekonomi.

Sedan var det nästan som att Polen slutade existera.

Den 1 maj 2004 gick Polen med i EU, polackerna fick tillgång till EUs stora fonder, till nya arbetsmarknader i unionen där företagsamma polacker slet för ett bättre liv och skickade stora summor till familjen hemma för att barnen skulle kunna gå i skolan osv.

Men hur det fungerade i Polen fick svenska mediekonsumenter inte veta mycket. Ändå kom många polacker till just Sverige för att bygga upp ett bättre liv för sig och de sina.

För den som inte kunde tillgodogöra sig polska tidningar, radio och TV var det ganska svårt att få fram nyheter om Polen. Men efterhand som polska medier drog igång egna nyhetsportaler på internet har det blivit lättare att följa utvecklingen. En del har också en speciell avdelning med sammandrag på engelska.

wBs nyhetsförmedling har uppmärksammats både av svenska medier och av den polska representationen i Sverige. Redan från början har vi samarbetat med Svensk-Polska Samfundet, och från 2015 också med alltid hörvärda PolenPodden, som leds av Ted Bergdahl och Magdalena Domeradzka.

Idag följer svenska medier på ett annat sätt vad som sker i Polen. Det styrande regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) gör betydligt mera väsen av sig än tidigare regeringar, både med sin socialpolitik och med sina ofta förekommande konflikter med EU. Konflikterna påverkar naturligtvis arbetet inom unionen, vilket även berör oss i Sverige. Ett exempel är flyktingkrisen hösten 2015, då regeringen bröt ett löfte till EU att ta emot några tusen av de hundratusentals flyktingar som tog sig till Europa. Ett annat exempel är den pågående maktkampen efter EU-valet, då Polen och en rad andra länder satt stopp för Frans Timmermans som ordförande i EU-kommissionen och nu diskuterar villkoren för att acceptera Ursula von der Leyen.

På vår Facebooksida länkar vi dels till alla våra egna artiklar, dels till artiklar i andra företrädesvis svenska medier och till PolenPodden. Det handlar om politik, kultur, turism och kor som rymt hemifrån – områden som wB bevakat sedan starten 2004. Vi länkar också till Polska institutet, som har många och intressanta aktiviteter.

Håll alltså koll på vår och på PolenPoddens FB-sida, där finns mycket att hämta. Där uppstår ibland också debatter som kan vara intressanta att följa eller delta i.

Gunilla Lindberg
redaktör

Till webb-Bulletinens Facebooksida >>

Tidigare felaktigt datum har korrigerats.

Bröd och kanelbulle – en ovanlig svensk-polsk utställning i Ystad

Gabriel Stille, välkänd för wBs läsare och PolenPoddens lyssnare, är en en av deltagarna i utställningen Bröd och kanelbulle som visas i Ystad från och med måndagen.
Bild: Adam Tuchliński.

Bröd och kanelbulle kallas en utställning som på tisdagen visas på färjeterminalen i Ystad. Utställningen ingår i det jubileum som firas med anledning av att det i år är 100 år sedan Sverige och Polen återupprättade sina diplomatiska förbindelser efter första världskrigets slut. Bröd och kanelbulle utgörs av en serie bilder och berättelser om svenskar i Polen och polacker i Sverige. Intressanta porträtt av människor – svenskar och polacker – som i sina liv och arbete bestämt sig för att dra full nytta av båda ländernas kultur. Originalutställningen visas fram till den 18 augusti framför svenska ambassadens byggnad i Warszawa.

Men eftersom Unity Line är samarbetspartner i projektet finns en tvillingutställning som nu flyttas till Ystads färjeterminal från färjeterminalen i Świnoujście. Här kan den ses fram till 31 juli.

Sverige och Polen förenas av en lång och rik historia, år fyllda av vänskap men också av rivalitet. Under århundraden av en gemensam, ofta turbulent historia har det dock aldrig varit brist på människor – svenskar och polacker – som framgångsrikt byggt broar mellan sina länder genom kulturellt utbyte, migration, giftermål, flykt eller resor. Svenskar och polacker är nära grannar och lär av varandra trots de olikheter som finns. Huvudpersonerna i utställningen är det bästa beviset. De utgörs av arbetare, affärsmän, forskare, skådespelare och konstnärer. Vanliga människor med ovanliga livsöden.

Varför dricker svenskarna så mycket kaffe? Är polackerna spontana? Vad är frihet? Natur, semester och hav eller ingen censur, självständighet och kamp? Hur överlever man den svenska vintern? Är det möjligt att ha två hushåll i två länder samtidigt? Kan svensken skilja på ”Kasia” och ”kasza”? Vad lockar svenskar till Polen och polacker till Sverige? Svar på dessa och många andra intressanta frågor finns i huvudpersonernas berättelser. Människor som har vågat komma ut ur sina komfortzoner och tack vare detta fått nya erfarenheter, värdefulla kunskaper, kärlek och förståelse. Är det verkligen så mycket som skiljer svenskar och polacker åt? Övertyga dig själv.

En av dem som berättar är Gabriel Stille, journalist och svensk lektor på Skandinaviska Institutionen vid universitetet i Warszawa, välkänd för webb-Bulletinens läsare och PolenPoddens lyssnare.    

Text: Krystyna Romanowska.
Bild: Adam Tuchliński.

Tid och plats:
5 juni – 18 augusti: framför Svenska Ambassadens byggnad, ul. Bagatela 3, Warszawa.
3 – 15 juli: Färjeterminal Świnoujście, ul. Dworcowa 1.
16 – 31 juli: Färjeterminalen Ystad, Bornholmsgatan 8 C.

Stockholm. Staden där tystnaden ljuder

Katarzyna Tubylewicz, f.d. chef för Polska institutet har skrivit en bok om Stockholm. En fantastisk bok, skriver Bulletinens korrespondent i Wrocław, Sigge Fedyk. Fantastisk och annorlunda, och med fakta som är nya även för den som känner till Sverige lika bra som Sigge.

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą (Stockholm. Staden där tystnaden ljuder) heter Katarzyna Tubylewicz nya bok från Sverige. Det är en fantastisk bok om Stockholm som inte bara tar upp centrum och Gamla stan, utan också best of hela Stor-Stockholm. Fina bilder av Daniel Tubylewicz  och webbadresser till alla ställen som beskrivs är ett plus. Ett litet minus är att det inte finns en karta på insidan av omslaget.

De flesta guideböcker beskriver Stockholm på ett opersonligt och schematiskt sätt, men så inte Katarzyna Tubylewicz. Hon döljer inte att hon älskar Stockholm och stortrivs där.

Hon skriver inte bara om platser och objekt utan också om sådant som är viktigt för stockholmare och andra svenskar. Och hon karaktäriserar svenskarna på sitt eget sätt. Det är viktigt var man bor – gärna i Djursholm, man får inte tala högt så att man stör andra eller avbryta någon som redan pratar, som man ofta gör i Polen. En politisk debatt i polsk TV ser ut som italiensk opera, där alla pratar eller sjunger på en gång.

Patriotism och nationalism är två ord som inte är politisk korrekta i Sverige, men i hög grad aktuella i Polen. I Stockholm är det kod, distans, skandinavisk ensamhet och oegennytta som gäller. Svenskarna är solidariska och hjälpsamma, även mot främlingar. Svenskarna söker hjälp hos staten och polackerna hos släkten. Polacker är spontana och temperamentsfulla och de Ingmar Bergman-influerade svenskarna behärskade. Svenskar har också en annan attityd till sina kroppar än vi polacker – de skäms inte att visa sig nakna. Det märkte jag själv när jag som ung student var på badhuset i Kalmar och fick massage av en kvinna. Jag försökte gömma kroppen under en frottéhandduk. Sådant bekymrar inte en svensk.

Jag tycker mig känna till Sverige ganska bra, men även för mig finns en del nyheter i Tubylewicz bok.  Att Carl Miles var en stor bildhuggare, det visste jag, men att han beundrade nazisterna kände jag inte till.

Av museerna har Fotografiska den bästa restaurangen och där har en polska, Wiktoria Michalkiewicz, gjort karriär. Annars är det sällan man träffar på invandrare som jobbar på en kulturell institution i Sverige, vill man träffa folk från hela världen ska man ta sig till närmaste sjukhus.

Katarzyna Tubylewicz går naturligtvis också igenom olika museer och mest imponerad är hon av nya Nationalmuseum. Det får ett BIG WOW! Fri entré dessutom! Polskt krigsbyte som svenskarna tagit med sig efter krigen med Polen under främst 1600-talet kan man se på Livrustkammaren på slottet, Armémuseet, Gripsholm slott, Uppsala domkyrka och Skokloster.

En innehållsrik bok! Rekommenderas!

Sigge Fedyk

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą.
Katarzyna Tubylewicz & Daniel Tubylewicz (foto)
Förlag: Wielka Litera 2019

Många ogillar Sekielskis film om prästpedofiler

Skärmdump ur Tomasz Sekielskis dokumentär Tylko nie mów nikomu (Berätta det bara inte för någon).

Tomasz och Marek Sekielskis dokumentär Tylko nie mów nikomy (Berätta det bara inte för någon) om pedofilin inom katolska kyrkan är det stora samtalsämnet i Polen idag. Alla har en åsikt och många delar gärna med sig av den till medierna.

Inledningsvis gick en rad prominenta politiker ut och anklagade bröderna Sekielski för att vilja baktala kyrkan och prästerskapet. De fick omedelbart stöd av flera välkända präster, som t.ex. den famöse Tadeusz Rydzyk, nära knuten till toppskiktet i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS). Enligt hans åsikt är det den allt mer förslappade moralen i väst som bär skulden. Den tankegången var vanlig inom prästerskapet redan för fem år sedan. Då hävdade ärkebiskop Józef Michalik att genusvetenskap, pornografi och skilsmässor var orsaken till att prästerna föll för barnens locktoner.

Det har gjort barnen vilsna, de längtar efter kärlek, tyr sig till prästerna och drar dem med sig i fallet, dundrade Michalik från predikstolen.

En del präster som kommenterat filmen hävdar att de kvinnliga offren huvudsakligen är prostituerade. Men ärkebiskop Stanisław Gądecki har å kyrkans vägnar bett offren om ursäkt och säger att filmen understryker behovet av att man följer de rutiner som nu finns inom katolska kyrkan för att upptäcka och stoppa pedofila präster.

Jarosław Kaczyński, ordförande i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) och Polens starke man, utlovade en kraftig höjning av straffen för sexuella övergrepp mot barn – upp till 30 års fängelse, och aldrig villkorligt som idag. Han ser dock en konspiration från oppositionen i den här frågan.

En av Kaczyńskis tidigare närmaste anhängare, förre försvarsministern Antoni Macierewicz, säger i den religiösa radiokanalen Radio Maryja att dagens 4-åringar demoraliseras eftersom de får lära sig sexualteknik – det är skolans sexualundervisning han lite omotiverat syftar på här.

Angreppen på kyrkan, säger Macierewicz, kommer ofta från människor som än idag försvarar pedofilerna.

Kaczyńskis husfilosof Ryszard Legutko, som är en av partiets EU-parlamentariker, försöker blanda bort korten med att pedofili bland präster är synnerligen ovanligt. Här finns det en och annan som höjer på ögonbrynen, men det är homosexualiteten som är det egentliga problemet, menar Legutko. Här handlar det inte om pedofili (utnyttjande av barn för sexuella ändamål) utan om pederasti (kärlek mellan en vuxen man och en ung gosse).

Och det känns ju lugnande.

Eller?

Så går alltså tongångarna i ledande politiska och kyrkliga kretsar. 

Men nu har ju påven skickat sin egen pedofilexpert för att försöka lösa krisen.

Gunilla Lindberg

Katarina Jagellonica visar Vasaborgen i juni

Victoria Enefors i Katarina Jagellonicas gestalt.
Foto: Vasaborgen.se

Till minne av 450-årsjubileet av Katarina Jagellonicas kröning till Sveriges Drottning i Uppsala domkyrka erbjuder Vasaborgen en unik historisk visning. Victoria Enefors har rest i Katarina Jagellonicas fotspår, samtidigt som hon sytt en kopia av den klänning Katarina har på sig på sitt porträtt. Victoria berättar om Katarina Jagellonicas liv under vandringen genom Vasaborgen.

Polska Katarina Jagellonica var drottning av Sverige genom sitt äktenskap med kung Johan III av Sverige samt mor till kung Sigismund I. Hon beskrivs som politiskt aktiv och anses, i egenskap av katolik, ha utövat inflytande över Johans värderingar och politik, särskilt i religionsfrågor.

Victoria Enefors är själv född i Polen och uppväxt i Sverige. Hon har stor kunskap om Katarina Jagellonica och har konsulterat experter vid tillverkningen av klänningen. Den är ritad och tillskuren i Krakow, men sedan har Victoria sytt den själv och broderat dit alla pärlor. Totalt består klädseln av tio olika delar.

Samtidigt som Victoria färdigställt klänningsprojektet har hon rest i Katarina Jagellonicas fotspår och suttit och sytt på platser där Katarina bott eller besökt. Alla klänningens pärlor är inköpta på platser Katarina varit på 450 år tidigare.

Katarina Jagellonica och Johan III av Sverige vigdes i Vilnius 4 oktober 1562. Victorias klänning blev klar på årsdagen av deras bröllopsdag 2018. Den allra sista pärlan Victoria sydde fast på klänningen kommer från en butik i Krakow, Katarina Jagellonicas födelsestad.

Katarina Jagellonica ligger, precis som hennes make Johan III och svärfar Gustav Vasa, begravd i Uppsala domkyrka. (Vasaborgen.se, maj 19)

Läs också Jagellonica i 2000-talet >>

Polsk film är på frammarsch igen

Ur Paweł Pawlikowskis nya film Cold War (Kalla kriget).

Det blev ingen Oscar för Pawlikowskis film Wojna zimna (Kalla kriget), men EUs filmakademi gav den pris för Bästa europeiska film, Bästa regi, Bästa europeiska skådespelerska, Bästa montage och Bästa Scenografi förra året. Filmen var dessutom nominerad i kategorin Bästa europeiska skådespelare, men priset gick till någon annan.

Brittiska filmakademin gjorde liknande bedömningar: Bästa regi, Bästa manus och Bästa foto. I Cannes blev det pris för Bästa regi, och på filmfestivalen i Gdynia fick Kalla kriget dels specialpriset Gyllene Kängurun, dels pris för Bästa ljud och Bästa montage.

En uppskattad film alltså, även om den inte gick riktigt hem i USA.

Det är inte Paweł Pawlikowskis första succé – 2013 kom Ida som förutom en lika imponerande rad priser också fick en Oscar.

Även filmen Kler (Prästerskap) väckte uppmärksamhet under hösten. Pawlikowskis filmer handlar om relationer mellan människor och mellan nu och då; Wojciech Szmarowski ger sig på det katolska prästerskapet. Filmen kom påpassligt när det nu visar sig att kyrkans tjänare runt om i världen i decennier har begått sexuella övergrepp på barn och unga, vars aningslösa föräldrar anförtrott sina telningar åt kyrkans famn.

Journalisten Tomasz Sekielskis nyligen publicerade dokumentär Tylko nie mów nikomu (Berätta det bara inte för någon) om samma ämne har väckt enorm uppmärksamhet även internationellt, och har på på mindre än en vecka setts 18 miljoner gånger på Youtube.

Agnieszka Hollands film Pokot (Villebråd) efter Olga Tokarczuks uppmärksammade bok har väckt uppskattning ute i världen och fick bland annat pris på filmfestivalen i Cannes.

Den första polska film som fick en Oscar var Roman Polańskis Nóż w wodzie (Kniven i vattnet) från 1963. Därefter kom Faraon av Jerzy Kawalerowicz 1966, Potop (Syndafloden – om den svenska invasionen på 1600-talet) av Jerzy Hoffman 1974, Ziemia obiecana (Det förlovade landet) 1975 av Andrzej Wajda, Noce i dnie (Dagar och nätter) av Jerzy Antczak 1976, Panny z Wilka (Fröknarna från Wilko) av Andrzej Wajda 1979 och Człowiek z żelaza (Järnmannen) av Andrzej Wajda 1981.

Krzysztof Kieśłowski, 1980- och 90-talets mest berömde polska filmare tillhör dock inte pristagarskaran, men var nominerad 1994 för Dekalogen: Den röda filmen.

I ett par decennier nådde framstående polska filmregissörer inte ända fram till Los Angeles. Men nu är återväxten efter de stora god.

Gunilla Lindberg

Zbigniew Herbert var påtänkt för Nobelpriset

Journalisten och författaren Joanna Siedlecka presenterar sin bok om poeten Zbigniew Herbert.
Foto: Stanisław Godula.

IPN är ett slags olyckligt litterärt museum som visar vad som under kommunisttiden gjordes mot polska författare och den polska litteraturen, och där har jag funnit ovärderligt material.

Det säger Joanna Siedlecka, välkänd polsk journalist, som nyligen publicerat sin bok om en av den polska poesins giganter, Zbigniew Herbert. Boken, Pan od Poezji, O Zbigniewie Herbercie (Poesins mästare. Om Zbigniew Herbert), presenterades för en tid sedan på IPNs utbildningscenter i Warszawa.

I de gamla kommunistarkiven finns anteckningar om att både Zbigniew Herbert och Witold Gombrowicz var aktuella för Nobels litteraturpris i slutet av 1960-talet, 1968 ska Svenska Akademiens ständige sekreterare ha besökt Polska författarförbundets ordförande i Polen och diskuterat de två författarna.

IPN (Nationella Minnesinstitutet) är den myndighet som förvaltar de forna säkerhetstjänsternas enorma arkiv, där man samlat informationer från meddelare och angivare om snart sagt hela den polska befolkningen. Här finns uppgifter om alla, särskilt om de politiskt aktiva och de som på något sätt blev kända utomlands.

Zbigniew Herbert (1924–98) är en av de stora i modern polsk litteratur. Han växte upp i Lwów under mellankrigstiden och studerade sedan ekonomi, juridik och filosofi i Kraków. Han började tidigt skriva dikter men hade svårt att få dem publicerade eftersom de inte passade in i den socialistiska realism som anbefalldes av myndigheterna.

Efter Stalins död 1953 rådde ett politiskt töväder i kommunistländerna, och det innebar att Herbert kunde gå med i Polska författarförbundet. Därmed fick han möjlighet både till stipendier och resor utanför Polen, och han bodde långa perioder i Frankrike, Tyskland, Italien och Österrike. 1968 blev Zbigniew Herbert inbjuden till USA och då översattes en del av hans dikter till engelska, vilket gjorde dem tillgängliga för en bredare publik. Efterhand har han översatts till 38 språk, bland dem svenska.

År 1972 hemma i Polen stödde Herbert den demokratiska oppositionen, och 1991 återvände den allvarligt sjuka poeten från Paris till Warszawa och krävde utrensningar av kommunister ur den offentliga förvaltningen.

Mest känd i Sverige är han för sin diktsvit om Herr Cogito och Rapport från en belägrad stad som båda beskriver den moderna polska historien under Solidaritetstiden och krigstillståndet.

Tillsammans med Nobelpristagarna Czesław Miłosz och Wisława Szymborska har han skapat den moderna klassicismen i polsk poesi. Han beundrade antiken och den västeuropeiska kulturen men behandlar dem med viss ironi. Kulturen såg han som en förklädnad för människans grymhet men den blev också ett skydd mot det moraliska förfallet.

Joanna Siedlecka har skrivit flera böcker om polska författare – Witold Gombrowicz, Stanisław Ignacy Witkiewicz och Jerzy Kosiński. Hon har fått flera litterära priser för sitt arbete.

Stanisław Godula
Gunilla Lindberg

Agata Nowosielska ställer ut i Helsingborg

Lady in Fur, 2018.

Gdańsk-konstnären Agata Nowosielska visar i maj–juni utställningen The Human Book på Projektrum Hjärne i Helsingborg.

Vernissagen är den 17 maj 2109, kl. 17–19.

Agata Nowosielska (född 1982) bor och arbetar i Gdańsk. Hennes måleri kretsar kring Polens snabba transformation under de senaste decennierna. Konstnären utgår från ett dagligt flöde av intryck utifrån vad hon ser och upplever och överför dem till målningar som ställer frågor om skeenden i tillvaron. Hennes måleri är gediget. Komposition, motiv och själva utförandet är sammanförda till en helhet.

Nowosielska är utbildad på Konstakademin i Gdańsk och på Bremens konsthögskola. Efter utbildningen har hon skapat ett fördjupat måleri med stor intensitet och energi som kännetecknas av en hög konstnärlig kvalitet.

Utställningen är den andra i ett fortlöpande samarbete mellan Projektrum Hjärne och curatorn Martin Schibli

Program:

17 maj (fredag), kl. 17 – 19: Öppning av utställning. Konstnären är närvarande.
19 juni (onsdag), kl. 18: Martin Schibli presenterar utställningen.

Övriga öppettider/visningar är när kontoret är bemannat, sporadiskt öppet eller gärna enligt överenskommelse med Curator Martin Schibli och/eller Projektrum Hjärne.

Martin Schibli är internationellt verksam som curator. Han har tidigare varit konstkritiker på Helsingborgs Dagblad.

Utställningen, som finansiellt stöds av Gdansk Stad, pågår t.o.m 23 juni 2019

Adress: Fågelsångsgatan 10, Helsingborg

Kronos – en mästares avslagna anteckningar

Författaren Witold Gombrowicz.
Foto: Bogdan Paczowski.

I Polen marknadsfördes Gombrowicz sista bok Kronos som hans ”okända storverk”. Och anteckningarna var kanske okända (fast Kronos omnämns faktiskt ett par gånger i Dagböckerna) men de är ingalunda ett storverk. Man läser boken med en stor dos besvikelse och ibland även avsmak. Den genialiske Gombrowicz visar sig här från en mindre fördelaktig sida, såväl konstnärligt som intellektuellt och mänskligt.
Dorota Tubielewicz Mattsson recenserar Witold Gombrowicz Kronos, som kommit ut på svenska.

Läs vidare >>

Nätverkande gav praktik i Göteborg

Den unga polska dirigenten Magdalena Pawlisz får praktisera på Göteborgsoperan tack vare Rotary.
Foto: Mirus.

En ung polsk dirigent blir en av de första som kommer ifråga för Rotarys senaste projekt i den internationella verksamheten New Generations Service Exchange. I höst får hon auskultera på Göteborgsoperan.

Samfundets ordförande Peter Eklund, hängiven rotarian och District Governor 2017–2018, berättar om projektet.

Magdalena Pawlisz heter en ung dirigent från Gdańsk, som via Rotary får möjligheten att auskultera på Göteborgsoperan i höst. På programmet står både Bizets Carmen och Wagners Nibelungen Ring. Det innebär en stor möjlighet för en ung dirigent att få praktisera under dessa förhållanden.

Trots sina unga år har Magdalena Pawlisz en lång meritlista. Hon spelar fiol, piano, pukor och klarinett och hon har vunnit ett antal dirigenttävlingar. Genom sin stora internationella erfarenhet har hon lärt sig att hantera många språk och talar förutom polska också engelska, tyska, italienska och franska. Hon har studerat på Musikakademierna i Gdańsk och Kraków, på Universität der Künste i Berlin och varit biträdande dirigent på Mainfranken Theater i Wurzburg. Förra året påbörjade hon sina doktorandstudier i dirigering vid Musikakademin i Kraków.

Hur kunde Magdalena få möjligheten att komma till Göteborgsoperan? Det handlar om nätverk och kontakter. Som rotarian har jag samarbetat med hennes mamma Barbara Pawlisz, Rotaryguvernör i Polen. I mitt eget distrikt har jag lärt känna Suzanne Brenning som tidigare varit verksam vid Göteborgsoperan. Det hela bygger alltså på kontakter och goda relationer och människor som vill hjälpa. Det är något som vi kan använda som argument då vi rekryterar nya medlemmar till våra svensk-polska lokalföreningar. Genom exempel som detta kanske vi kan locka flera till att vara aktiva!

Vad är då kostnaderna för de som får möjlighet att praktisera? Det är rotaryklubben/distriktet som svarar för alla de kostnader som uppstår. Men man försöker alltid hitta billigt eller allra helst sponsrat boende på den plats själva praktiken ska genomföras.


Peter Eklund

Magdalena Pawlisz hemsida >>
Magdalena Pawlisz på Youtube >>

Rotary är en internationell organisation för män och kvinnor som genomför serviceprojekt lokalt och globalt. Medlemmarna är organiserade i autonoma klubbar. Rörelsen har 1,2 miljoner medlemmar i mer än 32 000 klubbar i 200 länder. I Sverige är vi idag ca 22 000 medlemmar och i Polen ca 1 800. Under kommunisttiden var rotaryklubbar inte tillåtna.

Rotary är indelat i olika distrikt över hela världen och Polen utgör distrikt nr 2231. I Sverige har vi 10 distrikt och klubbarna i Uppland tillhör distrikt 2350. Mellan dessa två distrikt finns en överenskommelse om samverkan bl a inom utbildning i ledarskap för unga människor. För något år sedan fanns en artikel i Bulletinen om denna verksamhet. Nu utökar vi vår samverkan med det som kallas New Generations Service Exchange, NGSE, som är ett kort program för studenter och yrkesverksamma upp till 30 år. Det innebär att unga personer kan komma till ett annat land för att praktisera eller studera några veckor upp till sex månader. Man behöver inte ha någon anknytning till Rotary för att komma i åtnjutande av denna typ av stipendium.

Peter Eklund

Polska vårkonserter i Stockholm

Pianisten Dorota Zarowiecka. Foto: Elzbieta Szwejkowska-Olsson.

Sopranen Nadja Kolecka och pianisten Dorota Zarowiecka ger i maj två vårkonserter med musik av Gluck, Bizet, Saint Saëns, Scarlatti, Rossini, Chopin m.fl.

Lördag 4 maj kl. 14.30 samt och lördag 25 maj kl. 14.30 på Historiska museets barocksal, Narvavägen 13, Stockholm. Entré 220 kr.

Den 11 maj kl. 17.30 blir det violin afton med den unge polske virtuosen Adam Suski.

Biljetter kan köpas på plats kontant eller med Swish.

För kontakt: För kontakt: 073-7157932 eller vocevivastudio@gmail.com.

Polska filmer på kvinnofestival i Malmö

Regissören Małgorzata Szumowska. Foto: Oliver Abels, wikipedia.

Polen står i fokus på årets IFEMA, International Female Festival i Malmö, som pågår 3–7 april. Polen är en stor filmnation och ett land i alarmerande förändring, ett land som just firat sitt 100-årsjubileum, ett splittrat firande där extremhögern med rasistiska och nazistiska budskap tagit allt större plats.

Festivalen visar dels verk av några av landets främsta kvinnliga regissörer, men också debutfilmer och kortfilmer av unga, ännu oetablerade filmskapare.

Årets vinjettfilm är ett samarbete mellan tolv kvinnliga polska animatörer, som alla går eller just har gått ut den berömda filmskolan i Łódź.

Den 4 april kommer alla regissörerna att vara på plats och visa sina senaste kortfilmer på biograf Hypnos.

Lördag 6 april visas Jagoda Szelc Wieża. Jasny dzień (Tornet. En ljus dag), Biograf Hypnos 21.30; söndag 7 april Anna Jadowskas Dzikie róże (Vildrosor), Panora 14.00; söndag 7 april flerfaldigt prisbelönta Małgorzata Szumowskas Twarz (Ansikte) Panora 18.00. (IFEMA april 19)

Mer om IFEMA >>

Dagmar Falk i Lund har avlidit

Dagmar Falk. Foto: G. Lindberg.

Dagmar Falk läste slaviska språk inklusive polska i Uppsala och fick sedan arbete på Svensk-Polska handelskammaren i Gdynia. Blivande maken Knut-Olof Falk träffade hon på ett möte med Svensk-Polska Föreningen i Stockholm, och när han fick sin professur i slaviska språk i Lund 1945 gifte de sig.

När koncentrationslägerfångarna efter kriget kom med de vita bussarna till Sverige var Dagmar med, hon tolkade och tog hand om dem ända fram till repatrieringen.

Hon var också den som jämsides med forskningsarbetet skötte det praktiska i Svenska Jatvingiska Expeditionen under alla år.

Läs vidare >>

Chans till nytt stort pris för Olga Tokarczuk

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015. Foto: K Dubiel.

Olga Tokarczuk nomineras även i år till det internationella Man Booker-priset. Den här gången gäller det den engelska översättningen av boken Styr din plog över de dödas ben (kom ut i Polen 2011). Romanen har också filmats av regissören Agnieszka Holland 2015.

Förra året fick Tokarczuk Man Booker-priset för sin roman Löparna (Bieguni) från 2008.

Olga Tokarczuk har fått en lång rad polska och internationella priser för sina böcker. Två gånger har hon fått Polens stora litterära pris Nike-priset, som delas ut av tidningen Gazeta Wyborcza. Först för Löparna (2008) och sedan för Jakobsböckerna (2015). Hon har också tilldelats Polska Bokhandlarföreningens pris, tidningen Politykas pris, Władysław Reymonts pris, Kvinnokongressens pris, Bologna Ragazzi Award osv.

För ett par år sedan fick hon också det svenska Kulturhuset Stadsteaterns första internationella författarpris för eposet Jakobsböckerna. (wyborcza.pl och wB mars 19)

Ett ögonblick, Grzegorz Flakierski …

Kulturskribenten och författaren Grzegorz Flakierski.
Foto: Privat.

Du har just kommit ut med din tredje bok om Polen, pikareskromanen När kriget inte kom som handlar om den polsk-judiske journalisten Dawid Kolomyjskis flykt undan rasism och våld i mellankrigstidens Europa.

Vem är du?

Jag är en 63-årig polsk jude, som har bott i Sverige i snart 50 år. Jag bor utanför Kramfors i ett hus med vidunderlig utsikt över Ångermanälven, mycket inspirerande för en person verksam som författare och frilansskribent.

Varför skriver du?

Jag har haft förmånen att leva ett liv i fred, trygghet och välstånd, och känner ett starkt behov att föra vidare berättelser från min familjs dramatiska och ofta traumatiska historia.

Menar du att boxaren Rotholc och journalisten Kolomyjski är öden i din egen släkt?

Jag skriver skönlitteratur, inte fakta i strikt mening. Personerna kan vara fiktiva eller verkliga, men de agerar mot en fond av historiska händelser som är sammanvävda med min familjs öden, något som de förstås delar med många andra. 

Vem skriver du för? Du förutsätter ganska stor kunskap om vad som hände i Centraleuropa på 1930- och 40-talen.

Jag skriver för alla som vill läsa. Alla som är intresserade av ett händelserikt och färgstarkt förflutet, och som uppskattar en spännande berättelse.

Jag tror inte att jag ser någon särskild läsare framför mig när jag skriver. Men jag hoppas på läsare som är nyfikna, öppna och intresserade av att ta del av något nytt. Jag tror faktiskt inte att bestämda historiska kunskaper är nödvändiga för att läsa – och uppskatta! – mina romaner och noveller, men om det leder till att människor vidgar sina vyer och får nya insikter och kunskaper då är det positivt, då har jag lyckats åtminstone lite grand.

Gör du någon bakgrundsforskning?

Jag brukar göra en ganska omfattande bakgrundsforskning, det är så mycket man inte kan. En roman kräver också så mycket, kunskap om geografi, landskap, städernas topografi, smaker, färger, med mera med mera. Internet är en välsignelse! Mycket hämtar jag därifrån, men jag läser också mycket, slår upp i ordböcker, encyklopedier, och annat gammaldags. Och det är också en fördel av att ha hunnit en bit upp i åren, man har hyfsat koll på vad man ska leta efter, och var man kan hitta det.

Vid tangentbordet:
Gunilla Lindberg

Fakta:

Grzegorz Flakierski är född 1956 i Warszawa och kom 1969 som 13-åring till Sverige. Han är sedan många år verksam som kulturskribent och litteraturrecensent och aktiv i det lokala kulturlivet i regionen. Har skrivit fyra böcker: Statskuppen i Norrland (2010), Knockout (2015) >>, Familjealbum (2017) >>   och nu senast När kriget inte kom .

Kulturministern sparkar ännu en museichef

Kulturminister Piotr Gliński. Foto: Piotr Drabik, wikipedia.

Professor Dariusz Stola, direktör för Museet för de polska judarnas historia Polin, bör inte få sitt förordnande förlängt. Regeringen anser att förra årets utställning om Marshändelserna 1968 innebar förtal av Polen, och kulturminister Piotr Gliński vill ha en annan museidirektör.

Polin, som öppnades för fem år sedan, blev under ledning av Dariusz Stola snabbt en av Warszawas besöksmagneter. Det räcker dock inte för att museichefen ska kunna sitta säker på sin plats. I samband med förra årets utställning om Marshändelserna 1968* drog Stola paralleller med antisemitismen i dagens Polen. Kulturministern ogillade parallellen och nationalistiska sajter drog igång en hatkampanj.

Mot Stola anförs nu också att han var en av dem som hade invändningar mot Förintelselagen**, som ledde till en diplomatisk konflikt med både Israel och USA. Tvisten slutade med regeringen formulerade om lagtexten. 

Museets övriga ägare, staden Warszawa och Institutet för Judarnas historia, vill att Stola ska stanna kvar på sin post. Men man böjer sig för Glińskis krav mot löfte att tjänsten ska utlysas i ett öppet ansökningsförfarande och att Stola ska vara en av kandidaterna.

Enligt statuterna ska Kulturdepartementet tillsammans med staden Warszawa och Institutet för Judarnas historia tillsammans utse museidirektör. Men om man inte kommer överens är det kulturministern som har sista ordet.

Kulturminister Piotr Gliński har varit tydlig med att statliga institutioner ska följa regeringens historiepolitik, dvs. framställa Polens förflutna på ett fördelaktigt sätt. Han har tidigare avsatt chefen för Museet för Andra världskrigets historia, vars utställningar inte var tillräckligt patriotiska. Han har också skurit ner bidragen till Europeiska Solidaritetscentret eftersom han vill att departementet ska ha betydligt större inflytande där.

Tidigare har han också dragit in statliga bidrag till teatrar vars repertoar han ogillat. (Natemat.pl och wB 16 feb 19)

Katyń-morden och deras politiska följder

Peter Johnsson har med sina många böcker om Polens historia blivit ett namn att räkna med i den polska historieskrivningen, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson i sin anmälan av Johnssons bok om Katyńmorden från 2010 som nu kommit ut på polska under titeln Zbrodnia Stalina w Katyniu i jej następstwa od roku 1940 do dziś.

Läs artikel >>

Pawlikowskis Kalla kriget Oscarsnominerad

Ur Paweł Pawlikowskis nya film Cold War (Kalla kriget).

Paweł Pawlikowskis film Cold War (Kalla kriget) har fått tre Oscarsnomineringar i år: i kategorin Bästa icke engelskspråkiga film, bästa regi till Pawlikowski själv samt Bästa foto till Łukasz Żal.

Nomineringarna offentliggjordes tisdagen den 22 januari och den stora Oscarsgalan äger rum i Hollywood den 24 februari.

Paweł Pawlikowski fick redan för fyra år sedan en Oscarstatyett för filmen Ida, men det är första gången han nomineras i kategorin Bästa regi.

Fotografen Lukasz Żals Oscarsnominerades för andra gången. 2015 tävlade han om priset med sina svart-vita bilder till Ida. Han förlorade men i år fick han en ny chans med Kalla kriget. Bara det faktum att nomineringarna regnar tätt över Pawlikowski och Żal säger något om på deras mästerliga filmhantverk.

Filmen Roma av den mexikanske regissören Alfonso Cuaron är Kalla krigets största konkurrent till Oscarstatyetten. Roma firar triumfer över hela världen (liksom Kalla kriget) och har fått hela tio nomineringar.

En viss besvikelse väcker bristen på en nominering för bästa kvinnliga huvudroll som Joanna Kulig tycks ha förlorat till Romas Yalitza Aparicio.

Pawlikowskis film har redan kammat hem flera internationella priser för sina filmer där han med ett universellt filmspråk lyckats berätta om Polen, om polackernas historia och den polska historien. Det är vad många andra regissörer velat och strävat efter – Wajda, Kieślowski, Holland, Kawalerowicz. Alla har varit Oscarsnominerade utan att ha nått ända fram.

Pawlikowski lyckas skildra sin egen familjehistoria som får en tidlös och gränslös dimension – den blir en Europas efterkrigslegend. Den melodramatiska historien om kärlek, svek och livet i det delade Europa tar formen av en europeisk myt. Pawlikowski lyckas skriva in den privata myten i den internationella filmens mytologi. Det är en film som är både lätt och svår, raffinerad och populär, tillgänglig för masspubliken.

Det Paweł Pawlikowski åstadkommit på filmduken är stort och vi får hoppas att Amerikanska filmakademin uppskattar det lika mycket som den internationella publiken och recensenterna.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Wajdas film om Wałęsa på svensk TV

Wajdas film är ute ur Oscarskonkurrensen.

Wałęsa, hoppets man blev namnet på en av Andrzej Wajdas sista filmer. Den handlar förstås om Solidaritetsikonen Lech Wałęsa och protesterna under 1980-talet som vid decenniets slut ledde till kommunismens fall i Polen.

Filmen hade premiär i Polen hösten 2013 blev en stor succé, visas på torsdagskvällen i TV2 kl 22.20. Wałęsa, hoppets man, recenserades i webb-Bulletinen av Jan Axel Stoltz.

Wajdas film om Wałęsa på polska biografer >>

Polskt silver är populärt igen

Polskt silver var länge uppskattat för sin fina kvalitet och på senare tid har man fått upp ögonen för det igen. Här ett saltkar från 1877, tillverkat i den ryska delen av Polen.

Det polska silvrets historia går långt tillbaka i tiden. Man har funnit föremål med slaviskt ursprung mellan floderna Odra och Wisła daterade till tidsperioden 700- till 900-talet. Kung Bolesław Krzywousty – den Snedmynte (1085–1138) – försåg sig med silver från gruvorna i Śląsk och mellan 1544 och 1567 arbetade över fyrtio guld- och silversmeder på slottet Wawel i Kraków. Särskilt Sigismund II August (1520–72) uppskattade smedernas arbeten i guld och silver, och han strödde beställningar över dem. När huvudstaden flyttades till Warszawa blev det en nedgång i Kraków, då guld- och silversmederna flyttade efter.

Läs vidare >>

De ville inte ljuga för Gud

Författaren och journalisten Hanna Krall. Foto: wikipedia.

Vilka var de egentligen, paret som vägrade hjälpa till när den lilla judiska flickan på 1930-talet som en skyddsåtgärd skulle döpas? Det är frågan som fått den polska journalisten och författaren Hanna Krall att än en gång fördjupa sig i andra världskriget och Förintelsen. Vit Maria heter hennes nya bok, som översatt av Julian Birbrajer getts ut på Ersatz förlag. Vit Maria är namnet på en berömd Rosenthal-servis och en sådan fanns i familjen som sade nej.

Tack vare många hjälpsamma polacker överlevde Hanna Krall ändå medan familj och släkt skickades till Majdanek. Krall känner att hon egentligen har två öden – hon kunde som så många andra judar ha mördats och hon kunde ha räddats och överlevt, så som ju också skedde. I filmen Dekalogen VIII: Weronikas dubbelliv gav regissören Krysztof Kieśłowski en bild av detta dubbla öde. I ett slags dialog med Kieśłowski går Krall till källorna för att få veta mer om paret som sade nej – med motiveringen att de inte ville ljuga i kyrkan. Hon granskar arkiven, brevsamlingarna, vittnesmålen. Det ena namnet leder till det andra, cirklarna vidgas och hon söker allt längre ut i periferin. Många av dem hon finner visar sig ha en namne, och hon kan inte låta bli att granska också dessa livets dubbletter, som löjtnanterna Wiślicki, och hantverkarna Władysław Sokol.

Uppgifterna i arkiven är ofta motsägelsefulla, det är inte uppenbart vem det var som räddade judar och vem som angav dem, information och motinformation blandas, vad kan man egentligen veta?

Krall kartlägger alla som haft någon kontakt med familjen som sade nej, och alla som kan spåras via dem i flera led. Det blir en myllrande mosaik av korta levnadsöden, ofta med ett abrupt slut. Tillsammans ger de en bild av livet i Polen under kriget och blir ett komplement till tidigare böcker av Hanna Krall, som Hinna före Herren Gud om gettoledaren Marek Edelmann och Hjärterkung om kvinnan som klarade allt för att hitta sin älskade – i Auschwitz.

Gunilla Lindberg