
Foto: Roger Gorączniak, wikipedia
”Polen, detta arma sädeskorn mellan historiens kvarnhjul, är många gånger en svårfångad nation, man bör dock alltid komma ihåg att det är ett jordbruksland” skrev en gång Kjell Albin Abrahamson och anslöt sig till den gängse uppfattningen att grundord för landets namn Polska är det polska pole, som kan betyda ’fält, åker’.
Ofta och länge har det också hetat att en västslavisk folkgrupp Polanie (polanerna) under andra hälften av 900-talet gav namn åt Polen. De ska ha fått sitt namn efter just pole (fält), eftersom de var slättinvånare och bönder. Men odlingsmark kallades på den tiden knappast pole utan snarare rola (jordbrukare heter än idag rolnik – och jordbruk rolnictwo).
Polanerna fanns inte
Den polske arkeologiprofessorn Przemysław Urbańczyk har till och med ifrågasatt att en folkgrupp som kallades polaner över huvud taget existerat. Åtminstone saknas tillförlitliga vittnesbörd som kan visa att det verkligen funnits ett folk som kallades polaner. Polanie är enligt Urbańczyk i stället ett politiskt begrepp, som uppstod i början av 1000-talet för att beteckna den nya polska statsbildningen, skriver Peter Johnsson i sin bok Polen i historien.
Benämningen polanie fanns inte på den tiden, Mieszkos land kallades Mieszkos land och därefter eventuellt Gniezno-riket. Enligt professor Władysław Duczko infördes benämningen polanie av Mieszkos son Bolesław Chrobry (den tappre). Det finns alltså inga källor som talar om att det fanns ett folk som kallades polanie (polaner). Och det är väldigt viktigt, för om det inte fanns polaner, varifrån kom då namnet Polen? En del historiker, som ser att det där med polaner inte håller, har gjort om glopeaner (som bodde vid sjön Gopło) till polaner.
Ursprunget till landets namn är dunkelt och ouppklarat, och flera mer eller mindre fantasifulla förklaringsförslag har lagts fram, liksom en del folketymologier.
Landets officiella namn är sedan länge Rzeczpospolita Polska (Republiken Polen), men till vardags används Polska. Det är en femininform av adjektivet polski, som sannolikt substantiverats och fått namnstatus via ordparet polska ziemia eller ziemia polska (det polska landet, den polska jorden). Apropå nationalitetsadjektiv kan nämnas att polisker (polsk) är belagt i svenskan sedan 1300-talet.
Hur gamla är egentligen statsnamnen Polen, Poland, Pologne, Polonia? Något säkert svar har inte lämnats, men det brukar heta att man hittat skriftliga belägg åtminstone från cirka år 1000 för den äldsta varianten, det medeltidslatinska Polonia.
Som ett kuriosum kan nämnas att Polen runt om i världen i ett tjugotal länder används både som förnamn och som släktnamn. Polen ingår också i namnet på ett radioaktivt grundämne: polonium. En av dess upptäckare var polskfödda Nobelpristagaren Marie Skłodowska Curie.
Lechia är däremot välkänt

Bild: Walery Eljasz-Radzikowski (1841-1905), Nationalbiblioteket.
Ett gammalt namn på Polen är Lechia, som numera ingår bland annat i varunamn och i namnet på flera fotbollsklubbar, bland annat välkända Lechia Gdańsk. Lechia anses kunna vara bildat till namnet på en av slavernas tre legendariska urfäder: Lech. (De två andra heter Czech och Rus.)
Flera länder har sina egna namn på Polen. Litauerna talar om Lenkija, och ungrarna säger Lengyelország. Kanske går de tillbaka på namnet på en gammalslavisk, gåtfull folkstam i sydöstra Polen Lędzianie. Andra namnvarianter är Lehistan, Lachestan och Lahastan.
Bo Bergman